Förstudien har haft som syfte att visa om det finns tillräckligt med råvara i Sverige för att tillverka det gröna flygbränslet, och vad som krävs för kommersiell produktion. Ett högaktuellt projekt, med den uppmärksamhet som finns just nu kring flygets klimatpåverkan.

Restprodukter från svensk skog, bland annat grenar, toppar och svartlut som uppstår vid tillverkning av pappersmassa, täcker mer än väl behovet för att Sverige ska bli självförsörjande på klimatsmart flygbränsle, enligt forskarna.

Ansvarsperspektiv

Artikelbild

| Ett SAS-plan premiärtankas på Arlanda med biobränsle. Arkivbild.

Man tar inte bort klimatpåverkan helt, men den blir mycket mindre än med fossila bränslen. Fördelen att göra det med inhemsk råvara i Sverige är att vi får mycket bättre kontroll över att bränslena tillverkas hållbart, vi vet vad det är för råvaror som används, vi vet att det inte förekommer någon skogsskövling eller något sådant, säger Erik Furusjö, forskare vid IVL Svenska Miljöinstitutet och adjungerad professor i miljöteknik vid Luleå tekniska universitet.
Dels finns det ett ansvarsperspektiv – om vi ska ställa om världen och Sverige som har så mycket råvaror inte klarar av att tillverka sina egna biobränslen, kan vi inte kräva att någon annan ska göra det heller, anser han.

En fördel är också att massaindustrin har goda möjligheter att integrera produktion av biobränsle, vilket kan sänka produktionskostnaderna.

Verklighet om fem år

Forskarna vill nu gå vidare med att visa att tekniken fungerar i stor skala under hela värdekedjan från råvara till att flyga på bränslet, och söker finansiering och deltagare till ett pilotprojekt för att demonstrera detta.

Ett pilotprojekt kan ta två–tre år, och ytterligare lika lång period krävs för att bygga kommersiella anläggningar innan svenskt flyg kan lyfta med hjälp av trädtoppar från inhemsk skog.

Tidigast om fem år kan det vara verklighet, säger Erik Furusjö.