Krönika
Om nervös kö för parkering vid lasarettet skriver Bison i sin måndagskrönika. Ja, var finns inte köer som gör mången nervös. Kö för hörapparater, vårdköer och mycket annat. Till livet saknas kö, barn ploppar bara ut. Man kan undra om det finns en kö till himmelen?
Nervös eller inte. Gå ut ur livet när man vill, se det får man inte och hjälp får man absolut inte be om för då ryker förmodligen läkarlegitimationen. Tyst och stilla går vi inte alla ur livet. För många krävs det smärtlindring och smärtlindring på helger innebär akuten. Hemsjukvård i all ära, hur bra den än är i veckorna och den är fantastisk, har regionen uppenbarligen inte råd med helgpersonal. När jag frågar om vilken struktur som finns inom vården i livets slutskede får man naturligtvis inga svar av aktiva sjukvårdspolitiker. Tystnad råder. Varför tydliggöra offentligt? Så mycket vet jag att så länge du kan gå över tröskeln får du ingen hemsjukvård.
Nu visar det sig att det finns något utöver hemsjukvård som heter äldresjukvård. Tyvärr har jag inte fått något grepp om vad eller vem de är till för och vad de sysslar med. Omorganisation gäller nu i den så kallade äldresjukvården men vad man omorganiserar eller förbättrar vet ingen människa. Inte heller hur palliativ vård kan tänkas se ut på ön, om den överhuvudtaget finns. Går det under begreppet utökad hemtjänst? Hemtjänst har ingen sjukvårdspersonal. Behöver du sprutor i hemmet är det kört.
Så har PRO fått en ny ordförande om jag läst rätt i lokalbladet och då blir huvudfrågan inte geriatrik på ön utan självklart höjda pensioner. Inser inte alla som gått i pension att livet ändas förr eller senare och att sjukvården är i behov av en geriatrisk klinik för att inte tala om en palliativ vård på en egen plats i ett eget vårdhem vid havet. Att sluta ögon till det hav som omger oss, vad kan kännas bättre.
Det byggs och det byggs men ingen tänker i vårdhem i livets slutskede. Hur skulle det vara om alla gubbs i DBW i stället för ett onödigt husbygge på paviljongsplan bygger ett vårdhem likt Ersta. Ni skall alla den vägen vandra.
Kunde kvinnor utan att äga en egen lön sömma ihop till likvagnar i de flesta socknars kyrkliga syföreningar, så borde alla högavlönade herrar ge gotlänningar en skön färd på vägen mot slutet.
Dö knall och fall gör inte alla, speciellt inte i dessa cancertider. Vad skapar inte cancer av levnadsvanor, gifter och luftutsläpp. När jag återvände till ön, hamnade jag under Cementas rökbolmsparaply som gick under namnet ”Dödens triangel”.
Kanske är det viktigare med vildsvin, petroleumprodukter för att inte tala om transporter från Kina och julklappar. Alla har ju lidit i tysthet under pandemin. Då måste livet få lov att firas.