Krönika
Jag borde kanske läsa något muntrare, som ger hopp i dystra tider. Men jag dras obevekligen till Kristian Lundbergs Malmö-sviten. Ett annat Malmö än Turning Torso och Lilla torg, bortom hipsters och creddig medelklass. Det är hjärtskärande, om människor som stöts ut, individer som inte får plats.
Kanske plockar jag omedvetet fram Malmö-sviten efter att ha pratat med en partikamrat om att Skåne snart kommer att ha Sveriges första ”gated community”. Jag kan inte släppa den här arma ojämlikheten, att den växer, och skördar nya offer. I vårt Sverige, varje dag. Det måste inte vara så här.
Människorna i Malmö-sviten finns i alla samhällen, vi vet att de kämpar i Hemse, Slite och Visby. I detta nu blir deras redan besvärliga tillvaro än svårare.
Ojämlikheten breder ut sig, i välfärden, i utbildningsnivåer och i förmåga att sätta mat på bordet till våra barn och oss själva. Det måste inte vara så här.
Det är utmärkt att vilja bekämpa inflationen, men det måste hänga ihop med praktiken. Det är orimligt att höja taket för ROT och RUT och fläska på med skattesänkningar för oss med höga inkomster, samtidigt som alltfler barnfamiljer och pensionärer hamnar hos kronofogden för att det är för mycket månad kvar i slutet av lönen/pensionen.
Sverige har en av världens snabbast växande ojämlikhet. Det är vansinne! Politik handlar om att vilja, men kanske än mer om att välja. Att välja väg. I svåra tider måste vi ta hand om varandra, om de som har det svårast, de som fryser, de som hungrar.
Nu tar hon väl ändå i, tänker någon. Men nej. I Sverige av idag finns det barn som går hungriga till skolan, pensionärer som väljer mellan elräkning och kattmat. Listan kan göras lång.
Det här sker samtidigt som Sverige får sin första gated community, det vill säga inhägnade bostadsområde, där de rika får vara ifred från världen utanför. Samtidigt som avdragsmöjligheten i ROT och RUT har blivit ännu mer generös, trots att vi VET att svartarbete frodas och Riksrevisionen varnat för att problemen kan öka med högre subventionsgrad.
Välfärden, ni vet den som möter oss när vi behöver den, den utmanas i detta nu. Välfärdens medarbetare sliter som djur för att ge oss vård, skola, omsorg och mer än så. Pengarna från skattesänkningarna hade behövts så mycket bättre där, eller i hushållskassan hos ensamstående föräldrar i Burgsvik och Bunge. Att SD-regeringen med berått mod eldar på ojämlikheten är inte förvånande, men likväl smärtsamt. Ojämlikheten trasar sönder Sverige och gör oss svagare som land. Det måste inte vara så här. Svenska folket förtjänar så oerhört mycket bättre än så här.
Hanna Westerén, riksdagsledamot (S)