Krönika
Mimmi Björnsdotter skriver den 8 januari på liberala grannsidan om att Jesus spås bli årets influencer. Hon pekar på att unga söker sig mer till religionen i dag.
Lennart Lindgren tar upp samma ämne på insändarsidan den 5 januari. Oroliga tider gör att fler söker sig till kyrkan. Ändå visar Svenska kyrkans egen statistik att medlemsantalet minskar. 12 788 inträden januari-november 2024 mot 37 126 utträden under samma tid.
Man får inte glömma bort att Sverige har tagit emot många invandrare med en annan religion. Och eftersom Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder, är det inte svårt att förstå att invandrare i allmänhet är mer religiösa än svenskarna.
Björnsdotter pekar på att det kan vara en pendel, en reaktion på föräldragenerationens ”uppror” mot kyrkans stela dogmer, där det länge existerande kvinnoprästmotståndet, var starkt. En bidragande orsak till att jag själv gick ur Svenska kyrkan i min ungdom.
Pendeln svängde också tidigare när ”68-generationen” protesterade mot krig imperialism och, som de tyckte, förstockad socialdemokratisk politik. Deras barn i sin tur protesterade genom att ”satsa på sig själv” och röstade borgerligt.
Att folk vill tro på något finns inom oss alla. Förr trodde man på tomtar och andra väsen, men i samklang med religion. Det svalnade snabbt av med industrins och elljus i våra hus så man såg bättre. När någon i raketernas barndom tyckte sig se okända flygande saker i luften, kom allt fler att se dem. Med ökad kunskap om rymden avtog också UFO-besöken.
Så kom 1981 med ubåtsgrundstötningen. Åren efter kryllade det av ubåtar runt Sveriges kuster. När man inte lyckades få upp någon avtog ”besöken” märkligt nog.
Men tron på andar finns av någon anledning kvar. Kanske för att Jesus själv visade sig efter sin död? Andetron har en viss koppling och till en del påminner om religion. Det har funnits sägner om ”Vita frun” och andra gengångare så långt tillbaka vi kan kolla. Mylingar, i lönndom mördade spädbarn, var länge en realitet. I dag finns det flera TV-program som har som uppgift att spåra andar i hus där innevånarna påstår att något konstigt sker. Har de hittat någon? Oklart, då vår hjärna ofta spökar för oss.
På ett sätt har jag lättare att förlika mig med en Gud som inte syns, även om andar som mystiskt öppnar dörrar eller slamrar med kedjor känns mer kittlande. Därför är det kanske bra att vi får lite mer religiositet.
Den pendeln kommer säkert att vända igen när nästa generation i protest gör något annat än att gå i kyrkan, moskén eller synagogan.