Krönika
Jag har varit på partikongress. Ingen verkade ha samma åsikt som någon annan.
I varje vrå och i varje stund hörde man kongressombud argumentera och debattera – lågmält, högljutt, viftande med armarna, bekymrat skakande på huvudet, för att lite senare se lite mer nöjda, alternativt missnöjda, ut.
Det vore förfärligt om alla var eniga – vem vill vara medlem i ett sådant parti? Utom de som sneglar åt USA-hållet eller gillar Nordkorea, förstås.
Men i slutändan måste man vara hyfsat överens, åtminstone med väljarna, annars går det utför, som med Liberalerna. Det kommer alltid nya kongresser och föreningsmöten där man får nya chanser att tala för sin sak.
Jag ägnade mig en hel del åt bostadspolitik – alla har vi våra hjärtefrågor.
Jag medverkade till detta nya stycke i partiprogrammet:
”Bostaden är en social rättighet och en grundläggande förutsättning för trygghet, hälsa och ett fungerande vardagsliv. För individen skapar ett stabilt boende möjligheter till arbete, studier och sociala relationer. För samhället är bostaden en central del i att bygga sammanhållning, minska segregation och främja jämlikhet. Utan en trygg bostad urholkas grunden för både individuell och samhällelig utveckling.”
Men det är bara ett ”omslagspapper”. Vid ett regeringsskifte måste regeringen, regionerna, kommunerna och allmännyttan fylla på med vilja, politiska åtgärder och pengar. En del har gjort det, andra kan börja nu.
I riktlinjerna står det också, efter lite trätande:
”Vi eftersträvar jämlika villkor för olika former av boende – ägt, hyrt eller blandformer. Hyresgästernas inflytande över sin bostad och sitt bostadsområde ska öka.”
Det finns tre miljoner hyresgäster som tycker det låter bra. Det går också bra att kickstarta – alla vinner på att öka hyresgästernas inflytande över sin bostad och sitt bostadsområde.
Men tomma ord och tjusiga formuleringar vinner man inga val på – de betyder något först den dagen då de påverkar människors liv.
Det finns cirka 163 000 ideella föreningar. Där bråkar man också hela tiden om prioriteringar och sakfrågor, samtidigt som man dricker kaffe och äter småkakor. För i grunden gillar alla samma sak, vare sig det är båtar, hundar, nykterhet eller politik.
Så hurra för föreningar av alla de slag som aldrig kommer att sluta bråka, tjafsa, debattera och argumentera!
Det är därför hyresgästföreningen, nykterhetsrörelsen, fackföreningar, politiska partier, kvinnoförbund, idrottsföreningar, ungdomsförbund och många fler har funnits så länge.
Ett extra hurra till Meit Fohlin, Mira Nilsson och Oscar Lindster som kämpade hårt för sin ö på kongressen.