Krönika
Vi har i vår tid bevittnat en röd slips, i en blå kostym som var avsaknad en man.
Slips ja, detta uträtade platta onödiga klädesplagg stampat på sen 1700-talets virvlande krås gick ur tiden och omvandlades till prickar, streck och en o annan Kalle Anka figur. Under hakan bär män sina organisationer vare sig de är akademiska eller sportsliga. Jag vill ta en av de röda slipsar Trump bär, knyta den om hans lem och avsluta med en stor rosett. Det är där slipsen hör hemma. Denna västvärldens maktsymbol. En klädsel numera med återinförd väst.
- Har kvinnor inte ”lite slips”, sa den gode maken en dag för mycket länge sedan, när kvinnors strävan efter lika värde i samhället var på frammarsch. Lite slips var naturligtvis i hans vokabulär detsamma som en strävan efter makt.
Slipsen är inget annat än en maktsymbol oavsett färg eller form män i hela världen undantag män i arabvärlden klär sig i. I nutid har kvinnor i nyhetsdesken på Tv 4 infört denna maktsymbol under sina hakor. Vad slips på kvinnor står för begriper inte jag. Naivitet om vad makt innebär och könskamp eller betyder den uppror?
Var befinner sig män i dag utan slips? På golfbanan eller fotbollsarenan. Ja inte om man är tränare då bär HAN slips. I 68 och hippierörelsen fanns bland kvinnor och män en vilja att befria sig från allt pålagt tvång och orättvisor. Då åkte slipsen av liksom BH och gördel.
Behov växte fram att lämna den ständiga förödmjukelsen i alla led bakom sig. Vi var många som stod med mössan i hand. Närma sig varandra gällde. Återföra mannen in i familjen. Fadern till BB. Arbetaren till styrelsebordet. Ta vara på det mänskliga, vardagen, varandra och glädje i tillvaron. Vända den ensidiga makten ryggen.
I dag tycks livet det omvända. Kvinnor slickar mäns fötter och män i sin tur skyggar i maktens korridorer. Supportar penningahungern gör de likväl. Den ensidiga makten härjar. Vi står återigen med mössan i hand.
Kommer någon att ta upp stafettpinnen?