Krönika
Vi lever i två parallella världar. I den ena klagar vi på att vi måste betala skatt.
I den andra klagar vi på att sjukvården, skolan, tågen, vägarna och äldreomsorgen inte fungerar.
Den ekvationen går inte ihop. Någonstans ifrån måste pengarna komma – antingen via skattsedeln eller ur egen ficka.
Kärleken till skatter är visserligen något begränsad hos de flesta. Men när vi ogillar skatter så mycket att vi blundar för hur skattesänkningar påverkar, inte minst välfärden, då är det inte bara en åsikt.
Då gör vi ett vägval som leder till försämringar av allt det som vi vill ska prägla ett välfärdssamhälle.
Moderaterna är ett renodlat skattesänkarparti. Skatten ska ner, i varje budget. Annars skakar partiorganisationen i sina grundvalar.
Tankesmedjan Timbro skriver:
”Historiskt har partiet (M) haft skattesänkningar och den individuella friheten som hjärtefrågor. Via jobbskatteavdrag, avregleringar och åtstramade bidragssystem har partiet styrt Sverige i en mer frihetlig och borgerlig riktning. Men om partiet samtidigt släpper sina gamla hjärtefrågor underminerar man sitt långsiktiga existensberättigande.”
Utan skattesänkningar har alltså M inget existensberättigande.
Sverige är känt som ett välfärdsland. Inget parti säger sig vilja avveckla välfärden eller fördjupa klyftorna. Men den politik som förs säger något annat.
På valaffischerna står det inte:
”Sänkt skatt för de rika gynnar de fattiga!"
”Höjda avdrag och minskade bidrag bygger Sverige starkt.”
Men det är det som är kärnan i regeringens politik.
M försöker skrämma väljarna med att S är på väg att göra en farlig vänstersväng.
Många tackar för detta påpekande och jublar över att S äntligen börjar röra sig vänsterut.
Förut präglades Sverige av stark tillväxt, låg arbetslöshet, stigande reallöner, utbyggd sjukförsäkring, pensioner och barnomsorg. Vi blev ett av världens rikaste länder per capita.
Högersvängen vi åkt med på i över ett decennium har gett oss motsatsen: hög arbetslöshet, urholkad sjukförsäkring, sämre pensioner, växande antal miljardärer och ökande ojämlikhet.
Sverigedemokraterna säger sig vilja rädda det Sverige de älskar. Vilket Sverige det är, är oklart – kanske det som växt fram under deras egen påverkan.
Magdalena Andersson säger att hon vill att “Sverige ska bli lite mer som Sverige”. Även det är en aning oklart. Men förhoppningsvis menar hon det Sverige som Moderaterna varnar för.
Ett Sverige som vågar svänga vänster.