Krönika
1989 gifte sig rekordmånga för att få rätt till änkepension, den togs bort året efter.
Jag jobbade då på försäkringskassan, en dam ringde och sa, ”jag har redan änkepension, men nu har jag träffat en ny man, kan ett giftemål med honom ge bättre utdelning på sikt”.
Efter detta något absurda samtal förstod jag hur ekonomiska incitament kan påverka människor.
Därför är de politiska partierna upptagna av att försöka lista ut vad deras ekonomiska politik ska innehålla för uppmuntrande alternativt avskräckande inslag.
Lägre löner och lägre bidrag anses, av de borgerliga, få de fattiga att ge upp sin bekväma livsstil och ge sig ut på jakt efter ett jobb. Detta synsätt går under namnet arbetslinjen.
De som har ett jobb med hög lön och olika skatteavdrag behöver få ännu högre lön, sänkt skatt och bibehållna skatteavdrag.
För högavlönade ”är skatter skadliga, det minskar deras vilja att anstränga sig, jobbaöver och utbilda sig”, sa Sven-Olof Daunfeldt, Svenskt näringsliv, i en Eko-intervju. Därför borde regeringen sänka skatten för högavlönade annars kan de ju tappa sugen.
De är troligen inte heller sugna på att betala lite mer för den sjukvård de erbjuds, den sjukpenning och föräldraledighet de har rätt till liksom barnbidrag och en herrans massa annat som våra skattepengar går till.
Det kan de med lägre löner betala, de förmodas inte tappa sugen lika lätt.
Det finns ändå gott om människor med helt andra drivkrafter, exempelvis att bidra och göra något bra för samhället och sina medmänniskor.
De utbildar sig till låglöneyrken i skolan, i barnomsorgen, i äldreomsorgen, de jobbar i skolkök, kör buss och jobbar på alla de ställen som får samhället att fungera.
Svenskt näringsliv anser kanske att de som tagit sig upp i hierarkin är smarta människor, men de pallar inte med påfrestningar på samma sätt som de som trampar på i de nedre samhällsregionerna.
Förr i tiden hade de välbeställda barnflickor, städerskor, guvernanter, och hushållerskor. Klassamhället var i full blom och stora ansträngningar gjordes för att skapa ett välfärdssamhälle med lika möjligheter för alla.
Men så fick vi rut-avdrag och då kom barnflickor, städerskor, privatlärare och hushållerskor tillbaka.
Barn till de välbeställda växer upp med personal som läser läxor med dem, städar, lagar mat och fixar kalas.
Hoppas att alla Rut-barn klarar de utmaningar och påfrestningar som ligger framför dem utan att tappa sugen och sluta anstränga sig.