Krönika
Kärlek är fantastiskt, besatthet är sjukligt. Den uppmärksamhet som flera av Tidö-partierna har ägnat socialdemokratin de senaste åren hade varit smickrande, om den inte vore så skadlig, och slog så hårt – långt bortom oss socialdemokrater.
Udden mot S-lotterier är väl känd, men häromdagen nåddes ett helt nytt lågvattenmärke, när Palmecenter blev av med i stort sett hela sin finansiering efter - vad det verkar - beslutsgång via sms från statssekreterare till myndighetschef.
Biståndsministern Dousa (M) har vevat om att S ”riggat” system till vår fördel, och tar med det absurda påståendet som intäkt chansen att skadeskjuta Palmecenter.
Effekten drabbar dock inte främst oss socialdemokrater, utan arbete för fred och hållbar utveckling runtom i världen. Den här besattheten av oss socialdemokrater är orimlig, och skadlig.
Besattheten är så klart ett tecken på desperation, men det gör den inte mindre skrämmande. Desperata företrädare har en tendens att fatta överilade beslut.
Det är ett fattigdomsbevis, och därtill ett tecken på svaghet, när till och med statsminister Kristersson (M) i en partiledardebatt känner sig nödgad att ta upp beslut som fattats på den socialdemokratiska partikongressen i början av juni.
Det är beslut om vad vi socialdemokrater vill genomföra i de församlingar där vi har majoritet eller har ett samarbete som främjar förändring.
Om Tidö-laget oroas så oerhört av ett eventuellt maktskifte, borde man kanske politikutveckla sig en aning i stället? Socialdemokraterna bildades för att bekämpa orättvisor, det är alltjämt vår uppgift, och det är också det många av våra kongressbeslut handlar om. Tänk, att det kan vara så stressande?
Å andra sidan är väl de här stressreaktionerna relativt naturliga. Det går inget vidare för den här regeringen.
Det skulle kunna gå så oerhört mycket bättre för Sverige, för människor som lever och verkar i Sverige. Fler skulle kunna vara i arbete, fler skulle kunna ha råd med läkemedel och mat på bordet, fler skulle kunna flytta hemifrån, börja jobba och bidra till Sveriges välstånd. Fler skulle känna hopp inför framtiden för att klimatutsläppen skulle gå ner och vi kanske, kanske kommer att ha en planet att lämna vidare till de som kommer efter oss.
Det är svårt att ta in att Sverige möter den ljuva sommartid i ett skärpt säkerhetspolitiskt läge – att situationen kräver att vi samarbetar mer, för Sveriges bästa.
Att vi är rädda om varandra och vaksamma inför förändringar i vår omvärld och i vårt närområde. I den tiden skulle det vara önskvärt med en politisk ledning som samlar, inte söndrar.
Vi ses i det goda samtalet i Almedalen!
Hanna Westerén (S)
Riksdagsledamot