Krönika
Kroppen är full av organ och kroppsdelar som det ibland är lite si och så med.
Men sjukvården botar, lagar, förser oss med reservdelar och får oss ofta på fötter igen. Samtidigt har vi förstås ett eget ansvar för att ta hand om kroppen.
När det krävs lite vassare samhällsinsatser gör vi som vi brukar: vi bildar en förening för att kämpa för rättvisa villkor för våra kroppsdelar.
Varje organ i kroppen har därför en egen intresseförening, hjärta, lungor, njurar, lever, mage, tarmar, bukspottskörteln, hjärna, ögonen med flera.
Däremot saknas det en förening för tänderna. Men å andra sidan har de en egen lag - tandvårdslagen- och en egen taxa: tandvårdstaxan. Tänderna betraktas alltså inte som en del av kroppen.
Tandläkare och tandhygienister kan sätta vilka priser de vill. Staten ersätter enligt referenspriser som fastställs av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket.
För att förklara hur ersättningssystemet fungerar krävs en dubbelt så lång krönika - men dyrt blir det.
Skulle man dessutom redovisa antalet statliga utredningar om tandvården skulle det krävas en tre gånger så lång text.
Ett nytt hjärta kan man få till en rimlig kostnad, men behöver man en krona, en bro eller protes - då drar det i väg.
Kroppen håller ju som bekant lite bättre när man är rik och frisk än när man är fattig och sjuk.
Därför måste ett sunt folkhälsoarbete, som också innefattar tandhälsan, bygga på ett samhälle där rättvisa råder, där de ekonomiska klyftorna minskar, där jämställdhet är en självklarhet och samhällets resurser kommer alla till del- då håller vi oss friskare och lever längre.
Att jämställa tänderna med övriga kroppsdelar skulle göra stor skillnad, inte minst ekonomiskt.
Tänk vad mycket annat viktigt man skulle kunna köpa för en protes, krona eller rotfyllning om man slapp betala ett överpris.
Att sakna tänder, att skämmas för det och att få ett begränsat socialt liv innebär ett stort lidande, många undviker att träffa andra människor, slutar att le och tystnar.
Tandhälsan har blivit en klassfråga, de som lever i fattigdom och de med låga inkomster har en sämre tandhälsa och tvingas välja bort nödvändiga tandläkarbesök.
Om det är någon av er som lurar på att demonstrera kan jag bidra med lite förslag.
- Tänderna ska inte vara en klassfråga.
- En välfärd som biter- jämställdhet mellan kroppsdelarna.
Men akta er för att gnissla tänder över den orättfärdiga tandvårdspolitiken. Det kan bli en dyr affär, i värsta fall kan det sluta hos kronofogden.