Ronnie Lundin: S-väljare går till V när S gått åt höger

Brev om ledare

Jag håller inte med Robert Sundberg när han beskriver väljartappet för S till V, i ledaren 29 juli. Att S har förlorat väljare till V är nog ganska säkert. Men Sundberg tror att det är väljare som glömt bort att V röstade med den övriga oppositionen mot regeringen och som orsakade regeringskrisen. 

Om man ser lite utanför den socialdemokratiska sfären så förstår man att det inte är riktigt så. S har, sedan Göran Perssons tid, rört sig högerut, delvis för att man vill fånga den ökande gruppen medelklassväljare när ”arbetarklassen” har minskat i antal. Och med vikande underlag gjorde ännu fler eftergifter till de borgerliga partierna.

När Januariöverenskommelsen gjordes, av nödtvång, fanns det några saker som V bestämt sa nej till redan då. När det kom till sin spets att C ville införa marknadshyror på nybyggen, vilket en stor del av befolkningen är emot, satte V ner foten. 

Det uppskattades av många S-väljare som tyckte att man inte kunde sälja ut sig mer än man redan gjort. Sett från ett utifrånperspektiv är det inte svårt att se att dessa S-väljare belönar V med sina sympatier. 

Sedan kan man diskutera vem som var orsaken till regeringskrisen. Var det V som utlöste det hela? Eller C som hårdnackat höll fast vid marknadshyror tills de fick ge upp efter att krisen var ett faktum? Eller S som inte tidigare kunnat förmå C att backa?

S har som sagt med tiden agerat statsmannamässigt och förhandlat med borgerliga partier för att dels få stabila regeringar men också för att behålla makten. Med en politik som delvis ter sig främmande för den återstående ”arbetarklassen” Det belönar väljarna dåligt. Från att ha varit ett 45-procentsparti för 25 år sedan halkar man omkring på runt 25 idag.

Det krävs ett omtänk på vad man ska göra för att återfå de förlorade väljarna. Det är inte att sänka skatten för höginkomsttagare eller göra som M och leka Följa John med SD. Nej det krävs rejäla reformer så att även den sämst ställda tredjedelen av svenskarna känner sig delaktiga i Sverige. 

M och KD har försökt närma sig SD med förskräckande resultat. Båda partierna backar och SD är nu det största partiet på högerkanten. Jag är rädd för att om S försöker gå ännu mer åt höger ramlar man under 20 procent.

S borde föra sin egen politik och C måste acceptera att V är ett parti som är demokratiskt och som man kan förhandla med. Jämförelsen mellan V och SD som extrema partier haltar betänkligt när man ser på både deras politik och vad som tillåts av förtroendevalda att säga.

Ronnie Lundin