Krönika
Det här med att fatta politiska beslut. Det är ofta svårt och förenat med många och långa samtal inom och mellan partigrupper, med berörda och intressenter. När det är komplext är åsikterna oftast delade. Man vet att beslutet kommer skapa oro eller ilska.
Samtidigt är det ett ansvar som någon behöver ta, det lokalpolitiska alltså. Där besluten kommer nära människor och får direkt inverkan på gotlänningars vardag och liv.
Det är ett ansvar som är viktigt. För mig är det ett ansvar jag också vill vårda. I det vill jag, även när vi tänker olika, lyssna och vårda relationer med andra.
Jag vill inte ägna mig åt påhopp eller hemfalla till utspel över andra partier eller politiska företrädare. En hårdare ton i världen riskerar att landa också lokalt. I ett sådant politiskt klimat är jag, och tror jag många med mig, inte särskilt sugna på att delta.
Sånt riskerar också i förlängningen att demokratin urholkas när man väljer bort deltagande i lokalpolitiken.
Exempel på svåra beslut är nedläggning av förskolor och skolor. Det är känt att den som fattar sådana beslut riskerar mycket hat och hot och som parti riskerar man förlora val. Samtidigt måste ett övergripande ansvar tas.
De som sitter i nämnden har störst kunskap om de långsiktiga utmaningar vi står inför och de som sitter både i nämnd och i regionstyrelse har också stor kunskap om helheten i Region Gotlands ekonomi. Det är inte EN som fattar besluten.
Till exempel är det inte Oscar Lindster som lägger ner eller ansvarar för dialoger och delaktighet även om det är han som frontar. Hela barn- och utbildningsnämnden har ansvar och stod bakom beslutet om Eskelhem förskola, förutom möjligen Miljöpartiet som avstod att tycka nåt. Samtidigt har MP:s Maya Arfvidsson uttalat sig om utmaningarna och ansvar man måste vara beredd att ta, vilket visar på insikt.
Minskat antal barn ger 100 miljoner mindre i budget för förskola och skola på tio år. Här behöver man välja - låta varje budget på alla nuvarande enheter bli successivt mindre (på grund av minskande elevpeng) eller samla mer i färre enheter och säkra tillräckliga resurser där. Så kan vi också stärka landsbygdens förskola och skola. Bygga styrka även om det blir på något färre ställen.
I det större och bredare regionala/kommunala perspektivet blir vi färre barn samtidigt som vi blir dubbelt så många äldre äldre (80+). Vi vet att det kommer öka kostnaderna med minst lika mycket som skolans elevpeng sjunker. Alltså kan vi inte bara ha det som det är. Resurser måste flyttas från ett område till ett annat.
Att låtsas om som att dessa utmaningar inte finns och att man kan ha det som man har det är populism. Den som påstår det behöver visa hur man ska finansiera det. Är det ökade skatter eller generellt sänkt kvalitet i välfärden?
Att vara ansvarig för det som ligger människor närmast i vardagen är tufft. Låt oss lyssna och anstränga oss tillsammans för att se helheter.
Meit Fohlin (S)
Regionstyrelsens ordförande