Krönika
“Man måste kunna skilja på sak och person” är en fras som ofta används när någon vill undvika att förknippas med en viss person eller ett visst parti, men ändå hålla med i en specifik fråga.
För det mesta behöver vi inte säga så – vi är vana att skilja på både det ena och det andra, kompromissa och hantera konflikter och motstridiga åsikter.
De flesta politiker har inga extrema åsikter, det är hyggliga människor, som visserligen kan ha en eller annan knepig åsikt, men det är sällan nödvändigt att markera att man absolut inte vill förknippas med dem.
Behovet av att markera uppstår först när en person eller, ett parti, är så illa sedda att bara tanken på ett samarbete är otänkbar.
L och C har därför fattat beslut om att ”ha en röd linje mot SD”, så att ingen ska tro att de vill sitta i samma regering.
Samtidigt har L genom Tidöavtalet deltagit i den byteshandel av åsikter som avtalet bygger på.
I takt med att man anpassar sina åsikter och sitt språk till andra partier suddas det partiets egenart långsamt ut. Det vet man mycket om i L.
Språkanpassning är för övrigt något även S har anledning att akta sig för.
I politiken är en sakfråga sällan bara en sakfråga. Den är ofta ett uttryck för de värderingar ett parti vilar på.
Högavlönade med stabila konton tenderar att rösta höger – de vet vilka som gynnar dem. Låginkomsttagare lutar åt vänster – de vet vilka som står på deras sida.
När det gäller SD går det inte att plocka ut enskilda sakfrågor. De är delar av ett sammanhängande åsiktspaket, genomsyrat av främlingsfientlighet och nationalism.
Att plocka ut enstaka frågor är som att plocka russin ur en besk kaka – smaken följer med.
Det märks på hur SD:s språkbruk och tonläge har smittat av sig.
Det går knappt att höra skillnad mellan hur SD och regeringspartierna beskriver människor från andra länder: de är en samling bidragstagare och en belastning för samhället som ska bemötas med hårda tag, skickas hem och inte vara här och förstöra vårt fina land.
Och nästan ingen politiker säger ett ord om vilken oerhörd betydelse de har för Sverige och hur tacksamma vi borde vara för att de vill bo här och bidra till att viktiga samhällsfunktioner kan upprätthållas.
Den som ursäktar sitt samarbete med att det “bara handlar om sakpolitik” deltar i normaliseringen av ett parti vars främlingsfientlighet sprider sig i som ett gift.
Alla människors lika värde blir till tomma ord om vi inte förmår hålla rent mot den högernationalism som sprider sig som en farsot över världen.