Krönika
Det ekonomiska läget är tufft. Landets kommuner går på knäna men landets regioner har börjat nöta på benpiporna. För Gotlands del är läget så illa att en enig politisk uppställning nu valde att tydligt säga att det går inte längre. Region Gotland kan inte längre bära kostnaden och kostnadsökningarna för sjukvården.
Under många år har barnen i skolan och de äldre i omsorgen fått betala för att resultatet ska gå ihop på sista raden. När inflationen med full kraft slog till blev situationen helt ohållbar och med ett kraftigt begränsat handlingsutrymme, i synnerhet i sjukvården, fick vi konstatera att vi kommit till vägs ände.
Det är värt att påminna att frågan om sjukvården inte är en fråga om befolkningens tillgång till vård eller bristande kvalitet i vården. Tvärtom presterar Gotland mycket väl i jämförelser vilket också syns i mätningar om befolkningens förtroende och nöjdhet med sjukvården. Problemet är att konsekvenserna för att fortsatt bära sjukvården utan tillräcklig kostnadstäckning är en omöjlighet.
Vi kan inte fortsätta spara på skolan, på omsorgen, på bygglov, på gotländsk idrott och kultur. På vägar, lekparker på idrottsanläggningar och mycket annat för att parera kostnadsökningarna i sjukvården. Den strategin och nödvändigheten har nåtts väg ände och nu krävs att alla partier också talar klarspråk kring att det alternativet inte finns.
Om inte gotlänningarna ska tvingas betala en dramatiskt högre skattesats än resten av Sverige måste staten nu kliva in och lösa frågan om merkostnaderna för att bedriva akutsjukvård med förlossning på en ö med endast 61 000 invånare. Vi har under många år pedagogiskt försökt förklara och argumentera. I varje dialog påtalat vad vi som varje dag är nära Region Gotlands verksamheter ser. Nu krävs uppenbarligen en annan sorts kommunikation och andra sorters krav.
För konsekvensen om inget mycket skyndsamt nu sker är inte några små förändringar i marginalen vilket vissa verkar antyda i debatten. Det som väntar är väldigt omfattande och kraftfulla neddragningar på ambitionsnivån för välfärden på Gotland. Neddragningar jag tror de flesta skulle ha svårt att stå upp för men som vi, om inget görs, kommer tvingas genomföra för att inte skuldsätta framtida generationer.
Alternativet är en skattehöjning på någonstans 4 kronor vilket skulle placera Gotland långt över resten av Sverige.
Vad som nu sker är drastiskt men det är också en skarp fråga till riksdag och regering om hur man ser på Gotland som del av Sverige. Vilka förutsättningar och vilken livskvalitet ska gotlänningar ha jämfört med resten av befolkningen?
Filip Reinhag (S)
Regionråd och ordförande för hälso- och sjukvårdsnämnden