Krönika
Jag känner mig nödgad att än en gång veva om fördelningspolitik. Nu har Kristerssons regering lagt tre, snart fyra, budgetar på riksdagens bord. Nu är det inte olycksfall i arbetet, eller en tillfällig slängkyss till de bäst bemedlade. Det är en konsekvent prioritering av skattesänkningar och ROT- och RUT-avdrag. Före det gemensamma, före det som bygger oss starkare tillsammans.
Förvisso ska försvaret prioriteras i mångmiljardklassen och det är i sig alldeles utmärkt. Men, det hänger inte ihop. När klyftorna växer och bostadsbristen blir alltmer skriande, blir vi svagare som land. När välfärden sätts på svältkur, försämras vår gemensamma motståndskraft.
Vi socialdemokrater har föreslagit en beredskapskatt och även en bankskatt, för att bättre fördela både bördor och gracer, för att möta en föränderlig omvärld, som en samlad och starkare nation.
Kristerssons regering väljer en helt annan – för mig obegriplig – väg att möta våra gemensamma utmaningar.
I en tid där allt fler får allt svårare att få lönen att räcka månaden ut – för att priserna på livsnödvändiga livsmedel och mediciner skenar – väljer man att höja gränsen i högkostnadsskyddet, sänka skatten för de som behöver det som minst, och istället för att höja barnbidraget halkar nu även bostadsbidraget efter.
Det är inte det enda problemet med den här prioriteringen; i dessa tider behöver vi satsa resurser för att bota bostadsbristen.
ROT-avdragets utformning kostar mycket och tillför lite. Byggnads ordförande Kim Söderström uttrycker det så här: ”Regeringen verkar bara ha ett enda verktyg att ta till för att försöka stimulera bostadsbyggande och det stora problemet är att det inte fungerar. Det är fruktansvärt idéfattigt och en stor besvikelse. Vi behöver åtgärder för att få spaden i marken för nya byggstarter”. Det är svidande kritik i ett för Sverige utmanande läge.
Jag kan bara instämma, idéfattigt, och därtill dumt. Dessutom är det tydligen bråttom att premiera badrumskakling och terrassbyggen, redan i maj ska de som har råd kunna öppna dörren för hantverkarna.
Det sker i en tid när småbarnsfamiljer inte har råd med näringsriktig mat, när unga inte kan flytta hemifrån, antalet arbetslösa ökar, där välfärden går på knäna och där vi behöver prioritera det gemensamma, möta grundläggande behov – inte minst hos den unga generationen – men också för att öka försvarsviljan i vårt land.
Vi måste ta hand om varandra, Sverige är så in i Norden värt att försvara, men det måste hänga ihop, hela vägen. Ingen får lämnas efter om Sverige ska stå starkt i en utmanande tid.
Det behövs en ny riktning för Sverige.
Hanna Westerén (S)
Riksdagsledamot