Den röda linjens politik – del 1 av 3

Röd linje.

Röd linje.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT

Politik2022-11-21 07:30
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Krönikeserie

Hans Söderberg Àr tillbaka med en ny serie tÀnkvÀrda artiklar.

Jag gör som politikerna. Jag börjar med att berĂ€tta en historia ur det verkliga livet. Och fĂ„r det handla om mig. Hade just slutat skolan. Var 19 Ă„r och tyckte att jag visste det mesta och var ganska sĂ„ styv i korken. Framtiden tillhörde mig. Men det var dĂ„, det egentligen började i verkligheten, omprövningens tid, men jag visste inte det, visste inte att allt inte var sĂ„ enkelt som jag dĂ„ trodde. 

 

Det var, som om jag vĂ€cktes till ett nytt liv, som inte bara handlade om mig och mitt utan om alla de andra, som om de angick mig pĂ„ ett nytt sĂ€tt. Det var som om intellektet vaknade och gav insikten om hur brutalt komplicerad verkligheten var och farliga alla förenklingar var. Tiden det slutande 60-talet, talade ett nytt sprĂ„k, jĂ€mlikhetens och rĂ€ttvisans sprĂ„k, ett sprĂ„k som var politiskt, allting var i grunden politiskt och ordet revolution var i svang. 

Det rĂ€ckte inte lĂ€ngre med att ha en Ă„sikt om nĂ„gonting, det fordrades nĂ„gonting mer, det fordrades en djupare insikt, att man kunde motivera sin stĂ„ndpunkt. Det fanns inga röda linjer som man inte fick övertrĂ€da. Röda var nog de stora linjerna, men de gĂ€llde grĂ€nserna för hur ett mĂ€nskligare samhĂ€lle skulle kunna fungera. Och pĂ„ den vĂ€gen Ă€r det nog fortfarande egentligen. 

 

NÀr jag nu ser tillbaka sÄ förvÄnas jag av hur kort tiden egentligen var för 60-talsvÀnsterns vÀlde, 10-15 Är som allra mest, men verkan av de tankar, som dÄ tÀnktes, dröjer kvar. Nyliberalismens förföriska och förenklade frihetsbudskap sköljde in över vilsna mÀnniskor, men kvar fanns ÀndÄ den befogade kritiken frÄn en samlad vÀnster, buren av framtidshopp och tro pÄ den rÀttvisans vÀg, som den formulerades av Herbert Marcuse, tron pÄ ett samhÀlle byggt pÄ vÀnskap, gemenskap och kÀrlek.

 

Grunden för den röda protesten var misstron mot det kapitalistiska samhÀllet, dÀr kommersialismen, konsumtionshysterin och tron pÄ att lyckan kunde köpas för pengar sattes ifrÄga. Det var en protest som kÀndes Àkta och som drev fram ett uppror över hela vÀstvÀrlden. I den, ibland alltför hÀftiga protesten hos studenter, fanns tanken att ocksÄ arbetaren skulle med. Som arbetarstudent var det för mig en sjÀlvklar tanke. Revolutionstanken brann i mÄnga sinnen men för mig sjÀlv kÀndes den andra vÀgen, reformismens och socialdemokratins vÀg som den mer genomtÀnkta.

Gotlands Folkblad

Krönikan Ă€r publicerad pĂ„ Gotlands Folkblads ledarsida. Åsikterna Ă€r skribentens egna och speglar inte nödvĂ€ndigtvis ledarsidans hĂ„llning.

Totalt 25