Ingrid Thunegard: Håller vi på att tappa greppet om mänskligheten?

Krönika

Håller vi på att tappa greppet eller har vi redan släppt greppet om mänskligheten? Integration, tvångsförflyttning. Religion och kultur. Det inte statsmakter kan reda ut, förväntas tron på Gud att lösa.

Sent skall syndaren vakna, som det sägs. Vi ställs inför faror. Okontrollerbara händelser som Jimmie Åkesson skapar måste vi ta oss an. Bemöta. Sluta sucka eller som med Trump skratta bort. Fake news blev vardag. Clowner är ödesdigra.

Man behöver bara se bakåt för att veta hur man bör gå framåt. Integration fanns med baltflykten efter andra världskriget. De fick välja bostadsort. Med arbetskraftsinvandring på 60-talet kom jugoslaver, italienare till ASEA. Behovet var stort tills arbetsmarknaden öppnades också för kvinnor 

2015 tillkom vid invandring tvångsförflyttning. När människor började rota sig på små orter blev Integrationsverkets ekonomi viktigare och tvångsförflyttning från söder till norr tog fart. Vem minns inte bussarna där folk mot sin vilja sändes norrut för att fylla flyktingförläggningar. De vägrade lämna bussen. Oförmågan att från ovan då inse vad som redan fallit på plats, folk som fann varann på olika orter, har i stället gett staten merkostnader i nutid.

Integration följde jag i Sydafrika från 1992. I ett land man tvångsförflyttade hela folkgrupper oavsett om de var svarta eller färgade, kristna eller muslimer och västvärlden såg på. Den svarta och färgade befolkningen bussades in varje dag till verkstäder och hushåll. Levde trångt och oerhört påvert i sina kåkstäder. 

Demokratin inföll 1994. Bara vita ansikten fanns på plats i restauranger, affärer och konsertsalar. Så plötsligt kunde det dyka upp ett svart ansikte i en matservering. Någon räknade kläder jag ville prova, högst 4 i provhytten. En vit överkucku kollade i sin tur expeditens arbete. 

Jag glömmer aldrig när jag upptäckte ett svart ansikte i orkesterdiket i konserthuset eller färgade medlemmar i kören. För att inte tala om kyrkan där vi plötsligt sjöng psalmer på språken engelska, afrikaans och xhosa. Ingen vit församlingsmedlem förstod varför man sjöng samma xhosa psalm om och om igen, att det var en meditativ ramsa att skapa inre lugn. 

En köpmarknad kom plötslig på plats i de färgades kåkstad Mitchells plain. Den övriga befolkningen handlade på vägen hem från arbeten på sina vita arbetsplatser. Universiteten öppnades. 1999 undervisade jag den första svarta studentgruppen i journalistik vid Grahamstowns universitet. Ingenstans än i Sydafrika, Namibia eller Zimbabwe där rasåtskillnad praktiserats var det enklare att förstå vad integration innebar. Det var bara att kolla hudfärg i vilken institution eller företag jag än befann mig. 

Runt Kapstaden fanns på den här tiden få vinfarmer. Lantarbetares förhållanden förändrades inte i en hast. Det färgade arbetsfolket bodde i skjul på gårdens marker med skolgång för barn. 

Så småningom flyttades arbetare utanför gårdarna. Det byggdes små radhus utanför städerna. Inte inom stadsgränsen. När svarta flyttade in i de vita förorterna, flyttade de vita ut.

Ligga sida vid sida på kyrkogården oavsett hudfärg eller religion går inte än, inte heller i Sverige.