Debatt
På Gotlänningens ledarsida i fredagens tidning framför Eva Bofride, angående Roger Wärns avgång som ordförande i GotlandsHems styrelse, återigen en problematisk syn på ”fritidspolitiker” eller ”hobbypolitiker” som hon omväxlande väljer att benämna det, en problematik som Erik Fransson tidigare pekat på. Vare sig hon egentligen menar det eller inte så särskiljer Bofride fritidspolitiker och kompetens: ”Det finns de som anser att styrelsen prompt ska bestå av fritidspolitiker och att det är odemokratiskt och elitistiskt att hävda att kompetensen för bolagets verksamhet är viktig.”
Problemet med Bofrides argumentation är att hon verkar förutsätta att det finns likhetstecken mellan yrke och kompetens, och omvänt, när det gäller fritidspolitiker, så är de amatörer och saknar därmed kompetensen. Dock är det ju inte så enkelt att bara för att man är fritidspolitiker innebär det inte att man saknar kompetensen, eller omvänt att bara för att man innehar ett visst yrke så innebär det inte nödvändigtvis att man har kompetensen. Dessutom diskvalificerar Bofride också frågan om inte olika kompetenser i själva verket är en styrka.
Det är också intressant om Bofride anser att det går en skarp skiljelinje mellan de som har politiken som yrke och de som inte har det, och därmed också en skarp gräns för kompetens mellan yrkespolitiker och fritidspolitiker. Men det kanske allra största problemet med Bofrides argumentation är att hon spär på föraktet för politiker.
Att ”lekmän” med olika kompetenser kan kandidera till politiska uppdrag genom partikamrater och väljare får anses vara är en av styrkorna i svensk demokrati. Därtill en av de viktigaste reformerna någonsin för svensk arbetarklass, när dess män och kvinnor tog plats i nämnder och styrelser, platser som tidigare varit reserverade för formella meriter och pengar.
Bofride framställer i det närmaste att politiker i gemen saknar kompetens, förutom enstaka undantag, och antyder därmed att det vore bättre att renodla och minska folkstyret, vilket vore en i allra högsta grad farlig väg att gå.
I samma tidning fanns en insändare av Wera Svensson som utan formell teknisk kompetens i tjugo år tjänstgjorde i tekniska nämnden, vilket visar på det fina i vårt demokratiska system. Vi sitter där vi sitter för att företräda medborgarna med allt vi kan tänkas ha med oss av erfarenhet och kunskap. Och det här systemet är något vi alla bör värna!