Krönika
”Tror du att vi har en sjö att ösa pengar ur”, sa min mamma. Nej, det trodde jag inte, men en liten vattenpöl som bara var min hade inte varit så dumt.
Men som de flesta får lära sig så gäller det att dela på de tillgångar som finns.
Med undantag för Elon Musk, hans techpolare och ett ökande antal miljardärer, som förfogar över egna hav snarare än sjöar att ösa pengar ur.
Med begränsade resurser måste vi, som privatpersoner och som samhälle, prioritera vad vi använder pengarna till. Våra egna resurser kan vi oftast inte göra så mycket åt, lönen är som den är liksom pensionen, a-kassan, sjukpenningen, bostadstillägget och försörjningsstödet som i de flesta fall bestäms av politiker.
Nu till det positiva - hur vi ska använda våra gemensamma resurser har vi makt över. Vårt skarpaste vapen är rösträtten.
Väljer du ett parti som vill satsa pengar på det gemensamma eller ett som anser att vi ska sänka skatten och klara oss på egen hand? Du har 941 dagar på dig. Den 13 september 2026 är det riksdagsval - då är det du som bestämmer.
Regeringen använder våra gemensamma pengar efter tycke och smak, det vill säga efter sin politiska övertygelse.
Att prioritera låter bra, men det betyder att gynna, favorisera och ge företräde åt vissa grupper.
Det är upp till oss att ta ställning till vilka som ska gynnas och vilka som ska missgynnas i framtiden.
Just nu är pensionärer missgynnade. Exempelvis kommer medicinerna att kosta mer och matpriserna drar iväg. Det blir allt knepigare för många att få plus och minus att gå ihop.
Lättare är det för de med höga inkomster, som dessutom får stora skattesänkningar.
Äldre och personer med funktionsnedsättning, som bor på tredje våningen utan hiss, och har svårt att röra sig, får stanna hemma, medan de som äger hus i utlandet får ROT-avdrag för ombyggnader. Det skulle räcka till många hissar det.
Vård-och omsorgspersonal får applåder men ingen löneförhöjning att tala om. Skolan måste skära ner samtidigt som friskoleägarna drar iväg med våra skattepengar. Riskkapitalisterna däremot kommer att få betala lägre skatt än de gör nu.
Folkbildningen och kulturen ligger långt ner på prioriteringslistan. De delar jumboplatsen med dem som är arbetslösa, sjukskrivna, har försörjningsstöd eller kommer från andra länder.
Om vi vill undvika att ännu fler missnöjda grupper känner sig förbisedda och i protest röstar på ett Trump-liknande parti, måste Socialdemokraterna vara tydliga, högljudda och konsekventa med vilken riktning de vill att samhället ska ta - hela vägen till valet 2026.
Annars kan det vara för sent.