Gårdagens stora och viktigaste fråga på regionfullmäktige var i mina ögon beslutet om budget för 2020. Men problemet med regionfullmäktiges junimöten är att de tar så lång tid. Att lyssna av och reflektera över det som sägs och sen få ner det i ord tar sin lilla tid och vi som jobbar på en papperstidning har ju tyvärr en deadline att förhålla oss till. Därför blir det en mer ingående reflektion om budgetdebatten i morgondagens ledare.
Men innan min deadline gick ut var det många punkter som hade klarats av. Bland annat delårsrapport 1 som mångt och mycket blir en form av fördebatt till budgetdebatten.
Det är tydligt att alliansminoriteten ser anställda som en kostnad, speciellt när antalet anställda går upp under en tidsperiod då det genomförs besparingar. Att det under samma tidsperiod har det uppstått behov av att anställa i vården då fler har behov av vård och omsorg, av att anställa lärare och förskollärare för att det blivit fler barn i skolan, det verkar man inte förstå. När barn- och utbildningsnämndens ordförande Stefan Nypelius (C) sen påtalar att den gotländska förskolan har för höga kostnader beroende på för hög personaltäthet, förstår vi varåt det barkar.
Under debatten om delårsrapport 1 blev det återigen synligt att de borgerliga anser att underskotten i nämnderna är den tidigare rödgröna majoritetens fel. Att underskotten är ett tecken på den trend som alla landets kommuner och regioner brottas med verkar de inte vilja uttala. Vi får se vad de säger när bokslutet ska fastställas.
Frågan om återinförande av utmaningsrätten skapade en lång debatt. Utmaningsrätten innebär att privata företag när som helst kan utmana en av regionens verksamheter och att utmaningen efter beslut från respektive nämnd eventuellt leder till en offentlig upphandling. Frågan som ställdes från bland annat Filip Reinhag (S), var om nämnderna, utifrån kommunallagen, var rätt instans att ta besluten i. Frågan kan kännas petig, men att ta ett beslut om att införa utmaningsrätten för att sen se besluten om offentlig upphandling bli överklagade och ogiltigförklarat kan knappast vara smart. Nu var en tillräckligt stor andel av fullmäktiges ledamöter tillräckligt klarsynta för att skicka tillbaka ärendet för att undersöka om det är nämnderna eller fullmäktige som ska besluta om hur utmaningarna ska behandlas.
En fråga som tydligt visar de borgerligas ideologiska skygglappar är frågan om efterhandskompensation till privata vårdcentraler. Hälso- och sjukvårdsnämndens 2:e vice ordförande Filip Reinhag (S) var tydlig med vad han och förvaltningen anser om denna merkostnad. ”Jag har aldrig tidigare läst en tjänsteskrivelse som är så tydlig om att det här är en dålig idé och att vi inte har ekonomiskt utrymme att genomföra den.” Men då även Sverigedemokraterna anser att privata företagare ska ha resurser från hälso- och sjukvården som det inte finns ekonomiskt utrymme för, så blev det även fullmäktiges beslut.
Det som jag upplevde under de första fyra timarna av mötet var en upprördhet från alliansminoritetens ledamöter när de fick mothugg i debatten. Mest frustration visades när det började bli uppenbart att riktlinjerna för utmaningsrätten var bristfälliga och att en minoritetsremiss låg för dörren. Utöver den frustrationen var det överlag ett bra debattklimat och många intressanta inlägg från många håll. Vill man lära sig mer om gotländsk politik var gårdagens fullmäktigemöte ett bra tillfälle. Även om mötet varade långt in på kvällen.