Krönika
Budskapet i FN:s senaste klimatrapport Ă€r klart â lĂ€get för klimatet Ă€r akut och mĂ€nniskan Ă€r ansvarig. Klimatpanelen konstaterar bland annat att vi riskerar att passera 1,5-gradersmĂ„let inom 10-20 Ă„r och att klimatförĂ€ndringarna mĂ„ste behandlas som ett direkt hot mot livet pĂ„ jorden. Sustainable Development Report 2020 visar att Sverige ligger tvĂ„ i vĂ€rlden (efter Finland) nĂ€r det kommer till att leverera gentemot de 17 Globala mĂ„len. Det Ă€r en god nyhet samtidigt som vi vet att vi alla mĂ„ste göra mer, och göra det fortare.
Samtidigt stÀlls vi hela tiden för mÄlkonflikter. Det som Àr lÄngsiktigt mest hÄllbart stÀller kanske till det för mig, för oss lokalt, för Sverige, nÀringsliv eller tillvÀxt. Greta Thunberg anklagade oss i vuxenvÀrlden för att inte klara avvÀgningarna och inte fatta tillrÀckliga beslut sÄ att hennes generation sÄvÀl som kommande ska fÄ rimliga förutsÀttningar. Hon har rÀtt Àr jag rÀdd. Att tÀnka nytt och stÄ upp för det svÄra Àr tufft - inte minst nÀr trycket Àr hÄrt frÄn den som drabbas hÀr och nu.
PÄ Gotland har vi nÄgra processer dÀr frÄgan om hÄllbarhet stÀlls pÄ sin spets. VÄr Regionala utvecklingsstrategi pekar ut att Gotland ska vara en hÄllbar plats att bo, leva och verka pÄ och att vÄra nÀringar ska vara hÄllbara. Viktigt blir att definiera vad vi menar med det. Inte minst för att sÀtta strategier vi Àr överens om i det gotlÀndska samhÀllet. Bred dialog dÀr vi lyssnar pÄ varandra krÀvs för att hela Gotland ska gÄ tillsammans för hÄllbar framtid.
FÀrjetrafiken ska vara hÄllbar. Somliga, inklusive jag, menar att det vore rimligt med möjlighet att vÀlja att Äka lÄngsammare pÄ vissa turer för att man kan och vill bidra till lÀgre utslÀpp. Samtidigt mÄste det vara sjÀlvklart att Gotland, som andra regioner, ska ha kommunikationer som rent faktiskt erbjuder oss utveckling och ur framförallt den gröna nÀringens perspektiv Àr lÄngsammare fÀrjor aldrig ett alternativ. Men valfrihet skulle ju kunna vara det.
Cementa Ă€r ocksĂ„ ett omrĂ„de för mĂ„lkonflikt. Jag blir oroad av diskussionen. Nu efterfrĂ„gas frĂ„n stark lobby pĂ„ nationell nivĂ„ (framförallt) förĂ€ndring av miljötillstĂ„ndsprocesserna. De ska gĂ„ snabbare, ta mindre hĂ€nsyn till lokal pĂ„verkan, i högre grad sĂ€kra industri och gruvdrift, inte ha tidsbegrĂ€nsade tillstĂ„nd osv. Det finns alltid mĂ„nga vĂ€rden att vĂ€ga mot varandra. Det gör dessa processer komplexa. Ăr det rimligt att vĂ„rt grundvatten skulle riskeras för att nĂ„gon nationellt bestĂ€mt att cementproduktionen Ă€r viktigare? Var gĂ„r grĂ€nsen för nĂ€r nationella, industriella och nĂ€ringslivsintressen gĂ„r före vĂ„ra lokala behov av Ă€ndliga resurser? Vem ska/kan bestĂ€mma det? Jag tror fortsatt pĂ„ vikten av noggranna miljötillstĂ„nd och rĂ€ttsliga processer. Experter Ă€r viktiga och till för att sĂ€kerstĂ€lla avvĂ€ganden. Det skapar trovĂ€rdighet och acceptans. Finns möjligheten till samexistens ges tillstĂ„nd, vilket Cementa historiskt ocksĂ„ fĂ„tt.
Meit Fohlin (S), oppositionsrÄd