Det Àr inte helt lÀtt - det hÀr med hÄllbarhet

Miljöpolitik2021-09-04 06:00
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Krönika

Budskapet i FN:s senaste klimatrapport Ă€r klart – lĂ€get för klimatet Ă€r akut och mĂ€nniskan Ă€r ansvarig. Klimatpanelen konstaterar bland annat att vi riskerar att passera 1,5-gradersmĂ„let inom 10-20 Ă„r och att klimatförĂ€ndringarna mĂ„ste behandlas som ett direkt hot mot livet pĂ„ jorden. Sustainable Development Report 2020 visar att Sverige ligger tvĂ„ i vĂ€rlden (efter Finland) nĂ€r det kommer till att leverera gentemot de 17 Globala mĂ„len. Det Ă€r en god nyhet samtidigt som vi vet att vi alla mĂ„ste göra mer, och göra det fortare. 

Samtidigt stĂ€lls vi hela tiden för mĂ„lkonflikter. Det som Ă€r lĂ„ngsiktigt mest hĂ„llbart stĂ€ller kanske till det för mig, för oss lokalt, för Sverige, nĂ€ringsliv eller tillvĂ€xt. Greta Thunberg anklagade oss i vuxenvĂ€rlden för att inte klara avvĂ€gningarna och inte fatta tillrĂ€ckliga beslut sĂ„ att hennes generation sĂ„vĂ€l som kommande ska fĂ„ rimliga förutsĂ€ttningar. Hon har rĂ€tt Ă€r jag rĂ€dd. Att tĂ€nka nytt och stĂ„ upp för det svĂ„ra Ă€r tufft - inte minst nĂ€r trycket Ă€r hĂ„rt frĂ„n den som drabbas hĂ€r och nu. 

PĂ„ Gotland har vi nĂ„gra processer dĂ€r frĂ„gan om hĂ„llbarhet stĂ€lls pĂ„ sin spets. VĂ„r Regionala utvecklingsstrategi pekar ut att Gotland ska vara en hĂ„llbar plats att bo, leva och verka pĂ„ och att vĂ„ra nĂ€ringar ska vara hĂ„llbara. Viktigt blir att definiera vad vi menar med det. Inte minst för att sĂ€tta strategier vi Ă€r överens om i det gotlĂ€ndska samhĂ€llet. Bred dialog dĂ€r vi lyssnar pĂ„ varandra krĂ€vs för att hela Gotland ska gĂ„ tillsammans för hĂ„llbar framtid. 

FĂ€rjetrafiken ska vara hĂ„llbar. Somliga, inklusive jag, menar att det vore rimligt med möjlighet att vĂ€lja att Ă„ka lĂ„ngsammare pĂ„ vissa turer för att man kan och vill bidra till lĂ€gre utslĂ€pp. Samtidigt mĂ„ste det vara sjĂ€lvklart att Gotland, som andra regioner, ska ha kommunikationer som rent faktiskt erbjuder oss utveckling och ur framförallt den gröna nĂ€ringens perspektiv Ă€r lĂ„ngsammare fĂ€rjor aldrig ett alternativ. Men valfrihet skulle ju kunna vara det. 

Cementa Ă€r ocksĂ„ ett omrĂ„de för mĂ„lkonflikt. Jag blir oroad av diskussionen. Nu efterfrĂ„gas frĂ„n stark lobby pĂ„ nationell nivĂ„ (framförallt) förĂ€ndring av miljötillstĂ„ndsprocesserna. De ska gĂ„ snabbare, ta mindre hĂ€nsyn till lokal pĂ„verkan, i högre grad sĂ€kra industri och gruvdrift, inte ha tidsbegrĂ€nsade tillstĂ„nd osv. Det finns alltid mĂ„nga vĂ€rden att vĂ€ga mot varandra. Det gör dessa processer komplexa. Är det rimligt att vĂ„rt grundvatten skulle riskeras för att nĂ„gon nationellt bestĂ€mt att cementproduktionen Ă€r viktigare? Var gĂ„r grĂ€nsen för nĂ€r nationella, industriella och nĂ€ringslivsintressen gĂ„r före vĂ„ra lokala behov av Ă€ndliga resurser? Vem ska/kan bestĂ€mma det? Jag tror fortsatt pĂ„ vikten av noggranna miljötillstĂ„nd och rĂ€ttsliga processer. Experter Ă€r viktiga och till för att sĂ€kerstĂ€lla avvĂ€ganden. Det skapar trovĂ€rdighet och acceptans. Finns möjligheten till samexistens ges tillstĂ„nd, vilket Cementa historiskt ocksĂ„ fĂ„tt. 

Meit Fohlin (S), oppositionsrÄd

Gotlands Folkblad

Krönikan Ă€r publicerad pĂ„ Gotlands Folkblads ledarsida. Åsikterna Ă€r skribentens egna och speglar inte nödvĂ€ndigtvis ledarsidans hĂ„llning.