Hanna Westerén (S), riksdagsledamot: Westerén: "Det har ett pris att låta SD få inflytande"

Krönika

Mycket har redan skrivits om vikten av att hålla gränsen mot (SD). Jag måste sälla mig till kören. Vi måste bli fler som höjer våra röster, och vi tycks dessutom inte kunna varna nog. Det är så mycket som sker just nu, som bit för bit suddar ut gränsen. Det handlar inte om att ropa varg, utan om att kalla saker och ting vid dess rätta namn, se dem för vad de är. Det går inte att tämja högerpopulister. Det har ett pris att låta dem ha inflytande i ett lands regering. 

Var för sig verkar måhända förflyttningarna oskyldiga. Läggs de sida vid sida, är mönstret tydligt. Sverigedemokraterna, SD, blir alltmer rumsrena. Tecknen på det är många. Låt mig nämna några, något mindre uppenbara än det som skett i firma Busch/Kristersson på sistone. 

Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, har en egen tidning, där intresserade kan läsa om framgångar och utmaningar i offentlig sektor, samt ta del av krönikor och kåserier från diverse tyckare. En sådan tyckare blir framgent Paula Bieler, som relativt nyligen företrädde SD i Sveriges Riksdag. Hon har företrätt ett parti som inte skriver under på allas lika värde. Hon ska dela med sig av sina åsikter i en publikation som läses av så väl förtroendevalda som tjänstemän runtom i det offentliga Sverige. Gränsen för det anständiga förskjuts. 

Tidskriften Fokus, förvisso med en illa dold högerlutning, har varje vecka försett många svenskar med utmärkta nyhetssammanfattningar och lysande fördjupande reportage. Plötsligt bjöd Charlie Weijmers, Europaparlamentariker för SD, på sin synvinkel i nämnda tidskrift. Utöver att Weijmers parti inte skriver under på allas lika värde kan vi väl också fundera en stund kring vad nämnda parti har för syn på fri press. Gränsen för det anständiga förskjuts.

I fredags levererade Nyamko Sabuni (L) ett flertal besked. Att Liberalerna går till val som självständigt parti är inga konstigheter, tvärtom. Beskeden kring SD var däremot djupt oroande. Sabuni öppnar för budgetsamarbete med partiet ifråga, men vill likväl ingå i en regering som säkrar de liberala värdena. En sådan regering faller på sin egen orimlighet. Månne väljarna begriper upplägget? 

Jag kan dock inte låta bli att påminna om att SD är ett direkt hot mot de liberala värdena, och att partiet ifråga varit smärtsamt tydliga med att deras stöd är allt annat än gratis. Den som ingår i en regering som är beroende av SD kommer regera Sverige till ett oerhört högt pris. För oss alla. Gränsen för det anständiga förskjuts stadigt just nu. Jag, och förhoppningsvis många med mig, kommer att göra allt vi kan för att hålla emot.