Krönika
Vi lägger ny plåt på taken och installerar solceller i min bostadsrättsförening i Ekensberg. Ordförande och jag fick besök i torsdags av fackliga företrädare från byggnads som ville kolla hur vi säkrar att huvudentreprenör och underentreprenörer sköter säkerheten. Det väckte tankar kring mitt eget fackliga engagemang. Jag har tidigare i kolumner beskrivit 1970-talet som mitt politiska uppvaknande. 1980-talet brukar jag kalla mitt fackliga årtionde. Jobbade med fackliga studier fram till 1985 då jag valdes till ordförande i kommunal Gotland. Samhället ställde då stora ekonomiska resurser till förfogande för utbildning av medlemmar via studiestödslagen. Det var en guldålder för facket då medlemmar fick möjlighet att förkovra sig i fackliga och samhällsfrågor. Under dessa år gick vi ut två gånger om året på uppsökande verksamhet på arbetsplatser för att värva medlemmar och erbjuda betald facklig utbildning på arbetstid. Mitt ansvarsområde var ofta Visby lasarett där jag även jobbade. Minns att vaktmästeriet med bara män och barnavdelningen med bara kvinnor var de mest besvärliga arbetsplatserna att besöka. Vaktmästeriet provocerade oss med motfrågor och störde oss mest hela tiden. Barnavdelningen var tvärtom, där möttes vi av kompakt tystnad ingen sa något. Väldigt obehaglig känsla. Varför ingen sa något handlade nog om att någon dominerade bland personalen. Det var inga trevliga arbetsplatser för facket att besöka, men för det mesta möttes vi av vänlighet och trevliga samtal på arbetsplatserna.
Läser att konflikten mellan socialnämndens ordförande och pensionärsorganisationerna eskalerar. Oerhört besvärande för sittande ordförande men jag är inte förvånad. Jag har suttit som ordförande i pensionärsrådet under flera perioder och pensionärsorganisationerna har företrädare med bestämda åsikter. Jag har alltid ansett att samråd skall ske i berörda förvaltningar. Jag fick ofta hantera frågor som berörde olika förvaltningar i det centrala pensionärsrådet istället för att samrådet sker i berörd förvaltning. Fick tyvärr inget gehör hos mina politikerkollegor under min sista period som ordförande och frågan fick pausas. Det är tydligt att nämnder och främst förvaltningar inte vill ha med pensionärsorganisationerna att göra utan tycker att det kan ske på central nivå.
USA:s president Donald Trump är i totalt avsaknad av medkänsla. Hans agerande under Coronapandemin och kring händelsen med George Floyds dödsfall, kan man börja hoppas att på väljarna äntligen vänder honom ryggen.