Vindrutan - Gotlands bortglömda trafikfara

Gotland2009-07-21 04:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
På Gotland besiktigades 28 000 bilar under 2008, men det var bara sju av dessa som underkändes på grund av slitna vindrutor. Redan efter 8 000 mil har siktsträckan minskat dramatiskt och efter 15000 mil har sikten blivit så dålig att bilen utgör en direkt trafikfara. På Gotland rullar det tusentals trafikfarliga personbilar på vägarna på grund av slitna vindrutor. Det är välkänt att sikten är av mycket stor betydelse för trafiksäkerheten. Ändå är det nästan ingen som rapporterar om den stora trafikfaran med slitna vindrutor.

Vägverket anger att slitna rutor kan minska siktsträckan väsentligt. Slitna rutor i kombination med regn, slask och snö är fiender till god sikt. Torkarbladen klarar inte av att hålla vindrutan ren utan försämrar sikten ytterligare och sliter på rutan. Slitna rutor i kombination med bländande trafik och lågt stående sol är ett stort problem för trafiksäkerheten, men ingen har undersökt hur stor del av alla bilolyckor som orsakats av slitna vindrutor.

Nu har Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, på uppdrag av Auktoriserat Bilglasmästeri, undersökt effekterna av slitna vindrutor i kombination med bländning av sol. 24 försökspersoner fick i en simulator köra på en rak väg i 40 km/h och trycka på en mentometerknapp när en kon blev synlig på höger vägkant. Resultatet visar att siktlängden var 200 meter för en ny vindruta, men bara 90 meter för en ruta som körts 15 000 mil. Redan efter 8 000 mil har sikten försämrats väsentligt.

Undersökningen visar alltså att siktsträckan förkortas så mycket att trafiksäkerheten minskar avsevärt.
En vindruta på en bil som fått rulla för många mil utan att bytas bör därför klassas som trafikfarlig.
Eftersom så få byter ut sina slitna vindrutor finns det många hundra tusen bilar i den svenska trafiken med trafikfarliga framrutor.
Kontroll av vindrutor bör därför bli en tydligare uppgift för Bilprovningen.
Det finns cirka 180 bilprovningsanläggningar i Sverige, men bara ett tjugotal mätinstrument i hela landet för att undersöka slitna vindrutor. Dessa används dessutom ytterst sällan.
Denna bortglömda trafikfara måste uppmärksammas på samma sätt som att vi ska ha rejält mönsterdjup på däcken. Bilprovningarna behöver få mer kunskap om hur slitna vindrutor påverkar trafiksäkerheten och varje bilprovningsanläggning måste få tillgång till egen mätutrustning.

Då denna trafikfara inte tagits på allvar så finns det heller ingen kontroll av vindrutor vid undersökning av orsakerna till olyckor.
Det måste bli lika viktigt att undersöka vindrutorna som att undersöka om fel på bromsar, mönsterdjup på däck eller om trötthet varit orsaken till olyckan. Transportstyrelsen och Vägverket måste agera mot slitna vindrutor - den glömda trafikfaran.
Läs mer om