Vill så gärna höra, kära Romateatern!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Talar några vägande ekonomiska eller kulturella, eller kanske rentav snobbistiska skäl emot att där använda modern högtalarteknik?
Uppflugen på rad 17, den näst högsta (tilldelad av GEAB), försökte jag häromkvällen hänga med i allt tal som flödade där nere på scenen. Med min ålders fulla rätt är jag en aning hörselbegränsad (en gnutta lomhörd alltså).
Men även som sådan tycker jag mig helt fräckt ha rätt att kunna följa med det jag betalt entré för.
Det gick ofta ganska dåligt här. Med vackre Orlando var det till exempel inga problem, med den kroppsintensiva Rosalind betydligt värre.
Fast jag SÅG ju att hon spelade storartat. Förstod det också av skratten från de närmare sittande. Kände mig urdum.
Spände mig så det värkte i öron och rygg.
Ska det behöva vara så? Ska den fulla upplevelsen av en härlig föreställning vara reserverad för den främre halvan av parketten? Jag vill gärna få veta varför detta är som det är.
Med vänlig hälsning,