Vid kastalen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
helt slappt är nu seglarens ensamma segel
människor samlas
vid Fröjels kastal
solen som sjunker
gör kvällsluften sval
Barnen dom ställer
frågor till mor och far
om solen nu glödande vill dom ha svar
kaffedoft sprider sig kring bänkar och bord
poeten jobbar med vackra och rimmande ord
Svalorna visslar i sin våghalsiga färd
så skickliga var och en
i flygkonsten lärd
insekter, millioner
flugor och knott
tycker dom alla
är nyttigt och gott
Solen har gått ner vid horisontens rand
för att värma människor i ett annat land
bortom havet, bortom land runt vår värld
solen ger livet som boningens värmande härd
Till kastalen tog man flykten vid fara
från ondsint stridslysten farlig skara
kvinnor och barn, gamla och kanske en gris
skulle värnas därinne med nödtorftig spis
Idag ges konserter
vid denna borg
en plats som en gång
gav glädje och sorg
så vackert när sång
och musik
roar en förväntansfull publik
Vid kyrkan i Fröjel
en fornlämning står
en stenborg för bygden när tiden var svår
en kastal byggd för skydd och förvaring
här gömdes tusentals medhavda ting
Idag vid kastalen
stannar man till
för kaffe i termos
och något därtill
man fotograferar ett
fint panorama
i vinden dansar en
gotländsk fana