Vi tror på framtid på Gotland
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att kalksten, Sofia Bothorp, är en livsnödvändig produkt och att samhället har ett stort behov av mineralet kalksten är vi uppenbarligen helt överens om. Det är utmärkt för det är sant.
Sofia Bothorp vill att kalkindustrin ska tänka annorlunda. Det gör vi och annan industri varje dag. Tänk så här Sofia Bothorp: Hur såg samhället ut för 100 år sedan? För 200 år sedan? Just det. Ingen skola, vård och omsorg och allt annat som den moderna människan ser som i det närmaste självklarheter. Fanns det något av detta så fanns det väldigt lite för väldigt få. Dagens samhälle har åstadkommits genom den utveckling som kreativa människor anammar och bejakar. Industrin är en viktig del av, och i vissa fall en förutsättning för (järn och stål kan inte tillverkas utan kalksten) denna utveckling. Vägen har varit krokig och fel har begåtts men framåt har vi kommit.
Industrin tänker annorlunda varje dag och försöker att undvika en fundamentalistisk inställning. Det sparas och gnetas. Återvinning sker i alla led där man ser att möjligheter finns. Mycket kraft och energi läggs på att utveckla återvinning och för den delen slutna system. Men framför allt Sofia Bothorp ser vi inte världen i svart och vitt. Vi tror på och arbetar för att både klara behovet av kalksten och samtidigt klara miljö och natur trots det intrång som vår verksamhet innebär. Myndigheter, domstolar, anställda, ägare, journalister, fackföreningar och andra håller oss i herrans tukt och förmaning. Det är bra för vi är naturligtvis inte ofelbara. Det är ingen.
Vi är överens om att kalkstenen behövs.
Genom att bryta på Gotland minskar vi miljöbelastningen som skulle öka om den nödvändiga kalkstenen skulle importeras.
Vi tar ansvar gentemot andra länder och folk genom att själva sörja för det mesta av den kalksten som vårt samhälle behöver.
När vi bryter kalk på Gotland tillvaratar vi en naturresurs och samtidigt kan ett antal gotlänningar försörja sig och sina familjer på denna verksamhet. Dessa försörjer i sin tur andra gotlänningar; bagare, hårfrisörer, kemtvättar, "korvmojar", med mera och alla betalar skatt till kommun och stat.
Gotlänningarna försörjer i sin tur exempelvis ett antal stora nordiska järn och stålproducenter med en för deras processer lämplig råvara och dessa företag kan ägna sig åt att utveckla sin verksamhet utan bekymmer för en nödvändig insatsvara.
Nej Sofia Bothorp: framtiden åstadkommer vi inte genom att skrota uppnådd utveckling. Framtiden når vi genom att bejaka framsteg införstått hänsyn till natur och miljö. Ingen vill såga av den gren han/hon sitter på.
Nordkalk hoppas och tror att gotlänningar och för den delen andra svenskar delar vår syn och vi tror att även Länsstyrelsen och Naturvårdverket för allas bästa kommer att stötta fortsatt kalkbrytning på Gotland. Med samarbete och samförstånd klarar vi även deras önskemål. Kommunen stöder en fortsatt kalkbrytning och uppenbarligen har SGU ( Sveriges Geologiska Undersökning), en annan i sammanhanget viktig och kunnig myndighet, tagit klar ställning för fortsatt kalkbrytning på Gotland vilket kan utläsas av myndighetens senaste utlåtande till miljööverdomstolen. Det känns bra.
Med samarbete och samförstånd, Sofia Bothorp, så klarar vi problemen. Med en svartvit och utvecklingsfientlig inställning så sänder vi samhället många år bakåt i tiden. Det har inget med substitut att göra. Den som finner substitut för kalksten, och det behövs många olika substitut, har en gyllene framtid. Vi gratulerar i så fall. Men Nordkalks nisch är kalksten. Som vi kan.