Vi behöver en annan sorts ledare
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kommunstyrelsens ordförande Eva Nypelius (c) i sällskap med oppositionsrådet Björn Jansson (s) syns på en tidningsbild, de tycks överens. Jag känner till elevminskningen för grundskolan och något om de demografiska och även de ekonomiska förutsättningarna på grund av lågkonjunkturen och finanskrisen.
Gång på gång anlitar kommunen svindyra konsulter för arbeten som man tycker borde utföras av kommunens chefsstab eller kanske (?) genom eventuella lån från länsstyrelsen. Saknas kompetens för förslag till strukturförändringar, eller vill man inte stå som ansvarig, eller anser man att arbetsbördan är för stor? Jämför gärna med dem ute på golvet inom välfärdssektorn. Många inom förvaltningen kan säkert bidra mer om de får möjlighet att försöka. Mycket finns även att hämta från Sveriges kommuner och landsting.
När man dessutom har anlitat en dyr vattenexpert, tar man inte dennes råd på allvar. Eva Nypelius hänvisade i Östnytt till att "andra experter" (vilka?) hade anlitats i ’kalktäktsfrågorna’, men att vattenförsörjningen för Gotland i framtiden naturligtvis var viktigast. Ord utan täckning. Förslaget hade behandlats inom arbetsutskottet i tekniska nämnden (miljönämnden sa nej!) och inom kommunstyrelsen. Frågan gick aldrig till kommunfullmäktige.
Jag tänker på ett förslag till besparingar från Gustaf Hoffstedt (m), som verkar helt rimligt efter kommunstyrelsens beslut: minska antalet förtroendevalda! Deras stora antal verkar ju inte behövas! Viktiga frågor behandlas alltför ofta enbart i nämnderna eller inom kommunstyrelsens arbetsutskott. Beslut i kommunstyrelsen kanske är effektivt - men är det demokratiskt? Demokrati brukar åberopas när frågan om minskning kommer på tal. Varje politiker och chefstjänsteman borde vara ute och delta i den så kallade verkligheten minst en till två dagar i veckan hela året - då kanske respekten för beslut och demokrati skulle öka. Hur kan man annars kunna sitt politikområde, känna för det och ta ansvar för det? Detta kanske skulle kunna öka antalet partiengagerade.
Ta gärna del av DN:s Ekonomi 081123 sidan 5, där ett uttalande av professor Carl-Henrik Granholm, Uppsala universitet, presenteras. Han belyser hur stora lönelyft skapar spänningar i vårt samhälle, men samtidigt att lönelyft bör vara kopplade till ansvar, utbildning och prestation.
Alla människor behövs ju, då måste alla som bidrar få skälig ersättning och välfärd. Det är inte bara chefer som gör jobbet utan även medarbetarna. Höga löner som man tror är en förutsättning för att kunna behålla de bästa cheferna är enligt Granholm fel synsätt: människor drivs inte främst av sina ekonomiska intressen - de flesta arbetar för att utveckla sig själva och för att de vill göra en insats i samhället. Göra något bara för att samhället skall fungera.
Vi behöver ledare som har ett bredare samhällsperspektiv och som klarar och vågar tänka långsiktigt! Låt oss välja sådana politiker och utse sådana chefstjänstemän.