Vem bad om bad?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ett bad kostar pengar. Vid alla de projekt jag varit inblandad i kan jag inte bortse från det faktum att någon måste betala. Badet kan betalas genom att invånarna betalar via skatten. Ett annat sätt är att besökarna får betala med det som finns kvar i plånboken. Något annat alternativ har jag inte hört talas om. Vem som äger eller driver badet har ingen betydelse, det skall betalas ändå.
Byggkostnaderna brukar finansieras genom att beloppet lånas upp och betalningen sker med ränta och amortering under viss tid. Personalen som skall svara för simundervisning, rent vatten, lokalvård, underhåll, säkerhet och service kostar varje år nödvändiga pengar. Skall badet vara öppet från morgon till kväll alla dagar då blir det många anställda. Ett badhus bör ju kunna erbjuda varmt vatten, frisk luft och diverse materiel. Detta kostar också pengar.
Jag brukar försöka beräkna vad de olika projekten kostar. Då hamnar dessa beräkningar oftast vid ett normalt badbesök för en person en gång på ungefär 50 kronor. Om alla besökare betalar sådan avgift brukar det inte bli något underskott men heller ingen vinst. Men om barnen skall lära sig simma där gratis eller billigt måste detta finansieras på något sätt. Med skattepengar eller att den allmänhet som vill bada får betala en högre avgift.
Simidrotten lockar många barn och ungdomar. Detta är bra, men varken simklubben eller medlemmarna kan betala en entréavgift på 50 kronor. Ett sätt är att även här betala kostnaden via skattsedeln eller klå andra besökare på ytterligare en högre avgift. Att finansiera både skolbaden och föreningsverksamheten brukar innebära minst dubbla avgiften för den badsugna allmänheten.
Idéerna om hur baden skall finansieras är många. På vissa håll utformar de anläggningen på sådant sätt att anläggningen lockar fler besökare som tycker det är värt att betala en hög avgift. Eller om badet lockar många besökare kan det resultera i att avgiften bli lägre. På andra håll kompletteras badet med verksamheter som kan ge ett visst överskott som gym, vattengympa, massage, och restaurangverksamhet.
De som tror att en 50- meters bassäng ska hjälpa till att finansiera anläggningen lever i en drömvärld. En tävlingsbassäng på 50 meter brukar kosta dubbelt så mycket som en 25-meters bassäng. Sådan bassäng önskas givetvis av idrottsledare och politiker som drömmer om de stora TV-tävlingarna. På sådana platser där detta diskuterats i realistiska termer har diskussionerna resulterat i bredare bassänger som gett plats för fler banor eller ibland till två bassänger där simmarna och skolan fått disponera en egen bassäng medan motionärer och lekande besökare friktionsfritt fått tillträde i en egen bassäng.
Om en stor bassäng som mäter 50 meter skall locka till sig nationella eller internationella tävlingar behövs publikutrymmen som också måste betalas. Jag har inte hört någon kommun som fått sådan inkomst av stora tävlingsbassänger att dessa intäkter har kunnat finansiera den större ytan. Om Visby vill konkurrera med andra kommuner med 50:s meters bassänger som Stockholm och Örebro om långbane tävlingar så kan det möjligen bli aktuellt vid ett till fälle eller om Svenska simförbundet är mycket generösa några få tillfällen på 10 - 20 år.
Gotlänningarna och deras turister behöver ett nytt badhus. Det nya badet skall beslutas av kommuninvånarnas utvalda politiker. Hoppas att de innan besluten tas gör klart för sig vad de får ut av de skattepengar de kommer att tvingas spendera.