Varför så nöjd, Anders Murat?
Besviken. Nöjdheten är värsta giftet. Arkivfoto: Henrik Radhe
Foto: Henrik Radhe
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När Anders Murat (GA + GT 17/10) bemöter min debattartikel (GA och GT 13/10) kan man få för sig att allt är frid och fröjd på turist-Gotland. Anders skriver att passagerarutvecklingen under juni till och med augusti från 2004 till 2009 på norra färjelinjen inneburit en ökning med 6,3 procent. Vidare noterar han att om man räknar in den södra linjen (Oskarshamn, från 2007 även Grankullavik) så är ökningen hela 9,0 procent.
Att det har genomförts många insatser för att utveckla turismen utanför högsäsong är självklart positivt och Gotland Convention Bureau gör ett fantastiskt jobb i utvecklingen av mötesindustrin på Gotland. Men som Ingvar Kamprad brukar säga, "Nöjdheten är värsta giftet", och om jag tolkar Anders Murat rätt har vi en turistchef som är nöjd utan 70 000 nya turister till ön. Det är mäkta förvånande att inte Gotlands turistbransch genom dess företrädare står på barrikaderna för att stödja oss i våra försök att se om den borttagna konkurrensbegränsningen skulle kunna leda till tillväxt inom branschen. Endast en hotell-vd med flera hotell i Visby har ringt oss och varit intresserad av vårt projekt.
De fakta som Anders redovisar belyser bara problemet ännu tydligare, nämligen att vi har en gigantisk underkapacitet i färjetrafiken i den största resemånaden juli där ökningen som vi tidigare skrivit är 0,5 procent eller 1 408 resenärer mellan 2004-2009. Om inte den skrala utvecklingen i juli beror på underkapacitet, vad beror den då på? Det finns ingen logik i att juli SKA öka mindre än till exempel augusti. Dessutom är 6,3 procent under fem år för juni till augusti undermåligt. Det motsvarar årliga ökningar på 1,2 procent. Vi ska komma ihåg att perioden 2004-2008, ofta benämnd "superkonjunkturen", är den bästa tillväxtperioden sedan 1960-talet med årliga BNP-ökningar på i genomsnitt 2,5 procent. Och sommarsäsongen 2009 var vi kraftigt turistdopade av den lågt värderade kronan. Att inte se den fantastiska potentialen under den viktiga sommarsäsongen är närmast tjänstefel om man arbetar inom turistnäringen.
Och det finns fler problem kring dagens färjetrafik. Den 15/10 deltog jag i ett trafikseminarium med nätverket "Gotländska Stockholmare", en grupp människor med stark anknytning till Gotland som oftast inte är skrivna här och därmed inte har Gotlandsrabatt på färjorna. De är dock flitiga resenärer och är mycket upprörda över prisutvecklingen sedan det nya kritiserade prissystemet togs i bruk vid årsskiftet med prisökningar på 20-30 procent. Det är rimligt att anta att denna viktiga målgrupp representerar ett långt mycket större missnöje hos turisterna vad gäller prisökningarna. Självklart är det därmed ett problem för hela besöksnäringen på Gotland. Om priströskeln att ta sig till Gotland är för hög gör en del familjer som en av seminariedeltagarna med pensionat i södra Frankrike beskrev, "Vi hade tänkt åka till Gotland men det blev för dyrt så vi åkte hit istället". Turistbranschen måste vara klar över att om man inte driver sina frågor om ökad tillgänglighet och lägre biljettpriser under turistsäsongen så kommer debatten att ledas av de som ser en konkurrents utmaning som ett hot mot vintertrafiken. Vilket är helt fel!
Gotlandsflygs mål med färjetrafik från Kappelshamn var att hjälpa till att få bort den rådande underkapaciteten under sommarsäsongen med priser under 900 kr för en "bilfemma". På grund av försäljningen av Kappelshamn lägger vi ned utredningen men hade vi fått fortsätta skulle vi ha efterlyst en bred sammanslutning av aktörer inom turistnäringen som skulle kunna samverka till en levande hamn med färjetrafik som enligt våra beräkningar hade lockat hit 70 000 fler besökare på årsbasis. Det är väl en siffra som borde begeistra såväl kommunen som Anders Murat med flera representanter inom besöksnäringen?