Varför så mycket till Gotlandsmusiken?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Gotlandsmusiken består av en samling stagnerade gubbar, det vill säga 20 män och 2 kvinnor (kvinnorna jobbar inom administration). De har av hävd ett statligt och kommunalt anslag av dignitet som gör alla andra kulturorganisationer gröna av avund. Men vad ska vi ha marschmusik till när militären försvunnit?
Det är högst rimligt att Gotlandsmusiken delar med sig av kakan nu så att även andra konstarter och uttryck får blomma aldrig så lite. Det är 2009 - tänk om och tänk nytt, vi behöver en mångfald av uttryck skapade både av kvinnor och män inom alla tänkbara konstarter.
Vi behöver kulturinstitutioner som vill utvecklas och följa med i tiden.
Politikerna bör visa att de är mogna för att ansvarsfullt axla kulturportföljen i stället för att vika sig för hävdvunnen tradition och de starkaste lobbygrupperna.
Låt oss få mångfald och jämlikhet, inte bara trumpetande män!