Jag kontaktade Räddningstjänsten och ställde två frågor. 1. Vad det var för material som brann. 2. Varför de inte släckte det brinnande materialet. På fråga ett blev svaret bland annat grovsopor med plaster och andra syntetiska material. På fråga två blev svaret att de inte kunde släcka för om de skulle släcka på konventionellt sätt med endast vatten kunde grundvattnet i området äventyras. Kommunens miljöskyddsförvaltning hade varit på plats och konstaterat detta.
Jag håller med om att det är som att välja mellan pest och kolera, att antingen släppa ut giftiga ämnen via rökgaser eller låta släckvatten ta med giftiga ämnen och bakterier ner i grundvattnet. Grundvattnet stannar ju kvar här på ön medan luften tar med sig skiten opp och bort från ön. Men anstår det en ekokommun att hantera en depåbrand på detta sätt i ett globalt perspektiv? Vi vet ju att mängden partiklar (aerosoler) från brinnande syntetmaterial påskyndar bland annat växthuseffekten.
Mina frågor till ansvariga myndigheter är följande : Vilka ämnen - partiklar - aerosoler från depåbranden tilläts spridas i atmosfären? Varför i herrans frid har inte räddningstjänsten utrustning till att släcka en brand som den i Dalhem förutom vatten? Det torde väl finnas möjlighet att på marknaden anskaffa nödvändig utrustning så att liknande scenario ej behöver skådas i framtiden. Skall en ekokommun hantera ett olyckstillbud som det i Dalhem? Ger inte hanteringen taskiga vibbar utåt både bland kommunmedborgare och globalt sätt. Nu är klockan 19.45 och kraftig rök stiger fortfarande opp från sydost.