Var sparsam men vaksam, Gotlands kommun!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hur tänker man då undrar jag? Var ligger besparingen? Är det en kortsiktigt eller långsiktigt besparing?
Dessa patienter slutar väl inte med sitt behov av vård för att hon sägs upp? Det kan ju inte bli annat än en försämring eftersom de måste söka vård hos den offentliga vården som redan är hårt ansträngd.
Varför avsluta något som jag ser det istället är en avlastning till den vård vi har.
Dessutom är det så mycket viktigare att inom psykiatrin få ha en och samma läkare att gå till. Att kunna få bygga upp ett förtroende med sin läkare för att kunna få den hjälp man behöver. För det är väl tanken med vård, att patienter ska få bli friska?
Det är ju faktiskt snarare en tillgång än en belastning att få ha en privatpraktiserande psykiatriker bredvid den allmänna vården.
Som jag har hört så får man inte en och samma läkare inom den offentliga psykvården. Hur sparar man då? Hur mår de vårdbehövande av det? Det måste ju bli sämre mående och fler besök och mer medicin. Hur ska en läkare kunna ha en chans att sätta sig in i patientens behov?
Och dessa patienter som tvingas sluta gå hos Blanca Sanches, och som inte klarar att gå till den offentliga vården, vad händer med dem? Det kanske ingår i planeringen att det blir lite "svinn" i det hela. "Så var vi av med några som belastar samhället".
Fler och fler ungdomar söker psykvård. Det är skrämmande att höra hur många som i 20-års ålder söker vård och äter mediciner. Blir de färre genom att spara?
NÄR ska man sluta se allt i pengar och börja se människan?
Börja se långsiktigt och bygga en bra grund istället för att plocka lite här och där. Jag må vara naiv men vi ALLA vet var pengarna finns och var man kan spara. Men som sagt jag skulle vilja veta hur man tänker. För patienterna försvinner ju inte. Bara läkaren.
Kan någon förklara hur det här går ihop?