Vår skuld till Afrika är stor
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sven Lundborg avslöjar därmed, att hans kunskaper om Afrikas historia är i stort sett obefintliga. Det räcker med att titta i en kartbok över Afrika under tiden före andra världskriget, så ser man att nästan hela Afrika då var europeiska kolonier. Kolonialmakterna hade den uppfattningen att alla naturtillgångar som fanns i kolonierna tillhörde moderlandet. Det var bara att hämta hem dem. Man tog hjälp av afrikanerna, som ofta fick arbeta under vidriga förhållanden.
Det finns en klassisk skildring av hur det kunde gå till. Det är berättelsen "Mörkrets hjärta" av Joseph Conrad. Han föddes i en by i det inre av Polen 1857 och fick som vuxen brittisk medborgarskap. "Mörkrets hjärta" kom ut första gången 1902. Lindelöws förslag gav ut en ny upplaga med ny översättning av Einar Heckscher 2006. I denna upplaga finns efterord av Gunnar Fredriksson på 16 sidor. Det är starka ord som börjar så här:
"Joseph Conrads berättelse "Mörkrets hjärta" är den mest inträngande kritiken av kolonialismen i klassisk skönlitteratur. Den skrevs under den brittiska imperialismens höjdpunkt, när engelsmännen i allmänt, populärpressen och en rad författare hyllade Storbritanniens världsomspännande makt och vad de ofta beskrev som den anglosaxiska rasens överlägsenhet. Det är en berättelse om omoral, dårskap, hyckleri, ondska och individens ensamhet i en svårbegriplig värld. Den avslöjar att plundring, massmord och rasism är en väsentlig del i det västerländska kulturarvet. Och den har aldrig förlorat sin aktualitet".
Så långt Gunnar Fredriksson.
I motsats till Sven Lundborg slutar jag med denna uppmaning:
Låt oss i den rika västvärlden hjälpas åt att göra åtminstone en liten avbetalning på vår stora skuld till Afrikas folk!