Var rädd om sexåringens kreativitet
Foto: AP
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Visst låter det bra att de vetgiriga 6-åringarna ska få möjlighet att lära sig mer. Men hur? Och vad händer när vi "ger" dem den informationen vi valt ut? Bokstäver, andra språk, siffror m.m?
Vad är det som säger att bara för att vi börjar "lära" barnen saker tidigare och tidigare så blir det/de bättre? Mej veterligen så börjar både engelska barn och franska barn mycket tidigare att gå i skolan och "lära" sig saker, men inte ligger de i toppen för vad våra barn kan när de lämnar skolan. Sist var det väl Finland som knep första platsen och Sverige brukar ligga bra till. Vi har liknande skolsystem. Frankrike och England har börjat komma till Sverige för se hur våra skolor är uppbyggda för att se varför vi lär oss mer i skolan. Så låt oss lära oss av andra för engång skull. Vi måste inte göra samma misstag själva för att lära oss.
Som sexåring njöt jag av att få leka, få utforska världen, på mitt eget sätt.
Som sexåring kände jag mig som en kung.Jag kunde allt jag ville. Med fantasins och kreativitetens hjälp kunde jag uppleva hela världen och lite till. Vi kunde bygga en rymdraket och åka till månen. Vi kunde laga mat och ha en restaurang, för både dockor och kompisar. Vi kunde bygga kojor i skogen och bo där hela dagarna. Allt var möjligt! Om inte de vuxna kom och störde.
Men hur förvandlas den inneboende fantasin till kreativitet?
Jag tror att vi motverkar 6-åringens egen kreativitets "födelse" genom att ge 6-åringen uppgifter, ordna pyssel, rita och undervisa dem. Då får vi barn som bara lever upp till våra förväntningar. Deras självbild blir bara det de är "duktiga" på. Vi stjälper dem, inte hjälper! Vi får barn som har fullt upp med att reagera på alla uppgifter vi ger dem, inte agera.
När vi ger våra barn kunskap säger vi åt dem vad de ska tänka. Det vill säga att vi säger åt dem vad de förväntas kunna, vad vi vill att de ska förstå är sant.
När vi ger våra barn visdom säger vi inte till dem vad de ska kunna eller vad som är sant, utan hur de ska hitta sin egen sanning. Och den sanningen kanske de hittar där på månen, på restaurangen eller i kojan.