Vad vill oppositionen med bostadspolitiken?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Bostadspolitiken är ett viktigt område där vi borde kunna förvänta oss svar. För det första undrar vi hur det ska gå med vänsterpartiets förslag att till en kostnad av den enorma summan 100 miljarder kronor bygga ett antal klimatsmarta bostäder. Ska socialdemokraterna anamma det och hur ser i så fall finansieringen ut? I en tid av lågkonjunktur och finanskris måste fokus ligga på en effektiv politik för fler jobb, inte experiment med statens finanser.
Kärnan i krisen just nu är att kreditmarknaden är bottenfrusen, vilket innebär att det är nästintill omöjligt att låna pengar för exempelvis nyproduktion. I det läget vill socialdemokraterna införa ett i sammanhanget futtigt skattefinansierat stöd till byggbolagen. Det avhjälper inte finanskrisen men uppfyller alla kriterier för ett kortsiktigt, populistiskt och overksamt förslag. Däremot kostar det pengar och frågan är hur de andra två partierna ställer sig till att stötta stora byggföretag.
Socialdemokraterna säger sig vilja få fart på byggandet men bakom deras svävande ord döljer sig ofinansierade skrytprojekt. Den slagkraftiga parollen "miljardprogrammet för miljonprogrammet" lider av kraftfull slagsida där det av utlovade 15 miljarder saknas 97 % eller 14,5 miljarder kronor. Kommunerna förväntas ställa upp med en ansenlig del, men hur ställer sig vänsterpartiet och miljöpartiet till ytterligare pålagor på bekostnad av skolor och barnomsorg?
Att det byggs för lite i Sverige är inte en nyhet, det har byggts för lite under många år.
Förändrade regelverk, förenklad lagstiftning och nya boendeformer är en början för att lägga grunden till ett ökande uthålligt byggande. Dessutom har vi med omfattande garantier börjat tina upp det finansiella systemet. Det är mer framkomliga vägar än de drastiska skattehöjningar och direktstöd till vissa storföretag som oppositionen föredrar.
Även företagen har ett ansvar och vi vågar ställa krav på dem. Det är ingen hemlighet att byggsektorn inte lyckats öka sin produktivitet, vilket i praktiken är resursslöseri. De har i vissa mätningar haft en sämre utveckling än den offentliga sektorn, som trots sin viktiga välfärdsverksamhet har en låg produktivitetsökning över tiden.
Om framtidens byggande ska bli bättre och effektivare krävs en uthållig politik med tydliga spelregler och då håller faktiskt inte vänsterkartellen måttet.