Vad vill Gotland?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kommunledningen har envist hävdat att gasledningsprojektet inte har något att göra med hamnaffären i Slite där bolaget vill investera för att kunna använda hamnen när gasledningen ska byggas. Politikerna i tekniska nämnden har därför tagit ett positivt beslut om hamnaffären utan att sätta projektet i sitt större sammanhang. Det är därmed obegripligt att själva Anders Hammarskjöld inte kan förstå problemet i att det var denna församlig som tog detta viktiga beslut. Jag kan nämligen inte tolka kommunens beslut på annat sätt än Anders gör; som ett positivt svar på utläggningen av gasledningen. Som Anders Hammarsköljd skriver "om man ena dagen med stor majoritet beslutar att stödja utläggningen genom en viktig hamnupplåtelse i Slite kan man inte utan större åtlöje besluta motsatsen när utläggningen förestår."
Kommunledningen vill gärna låta Anders förstå att han har missuppfattat saken och att hamnaffären inte har något att göra med byggandet av gasledningen i Östersjön. Därmed har de hittills också undvikit att under tiden över huvud taget kommentera alla farhågor, hot eller ens möjligheter som detta projekt kan medföra. Detta visar på en stor nonchalans gentemot Gotlands invånare och har för mig varit skäl till att reagera genom att överklaga beslutet som tekniska nämnden har tagit.
Jag uppskattar Anders Hammarskjölds inlägg i debatten även om jag inte delar hans åsikt. Mitt inlägg är redan så långt att jag den här gången inte går in på de olika argumenten ordentligt. Det handlar främst om att jag tvärtemot Anders inte anser att vi behöver offra Östersjöns miljö för att inleda nya bra handelsförbindelser med Ryssland. Krav på en alternativ dragning på land som torde vara mycket mer skonsamt för miljön är rimligt.
Jag saknar i Anders analys även aspekten att Polen, Estland, Lettland och Litauen är starka motståndare till projektet. Jag hoppades och hoppas fortfarande att kommunledningen snart bereder utrymme att föra debatten i sak istället för att låsa in sig i stängda rum och där fatta avgörande beslut utan vidare diskussion.