Vad får man tro?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När jag var i Beijing i somras blev jag påmind om hur viktig den friheten faktiskt är. Kyrkan hade under OS ett kyrkcentrum öppet för idrottsturister och andra svenskar mitt i stan, men fick inte lov att ha någon "religiös" aktivitet där. För gudstjänsterna var vi hänvisande till den svenska ambassaden. Jag blev också varnad för att gå prästklädd på stan eftersom jag då riskerade upp till 3 års fängelse för förargelseväckande beteende och brott mot den enda officiella och religionsfria ideologin, den kapitalistiska marxismen på materialistisk grund.
Högljudda krafter på Gotland går nu till storms mot att kyrkan har erbjudit skolorna ett undervisningsmaterial bestående av fyra lektioner om det svenska kulturarvet, och tolkar läroplanens formuleringar om allsidighet och objektivitet just som förbud mot allt som, har med religion att göra. Vissa debattörer säger visserligen att det skulle kunna gå bra med lite islam, men den religion över 80% av både elever och föräldrar tillhör skall bestämt förbjudas på skolans område. Även materialismen är en trosåskådning, särskilt i den form Christer Sturmarks profanhumanister framställer den. "Det finns ingen Gud, och Sturmark är hans profet", lockas man att utbrista.
"Vem tänder stjärnorna" heter materialet som nu har använts under tre år i årskurs 4. Lektionerna bygger på upplevelsepedagogik, det vill säga insikten om att förståelsekunskap inte kan förmedlas med bara ord. Vi har 92 unika medeltidskyrkor här på Gotland, en i varje socken, och den första lektionen bygger på ett besök och en rundvandring i det heliga rummet, där eleverna får bekanta sig med kyrkans symbolspråk. Den andra lektionen har temat "Livet och döden" och knyter an till elevernas egna frågor och erfarenheter av till exempel någon avliden närstående. Den tredje är knuten till påsken, som det visar sig att många elever inte har en aning om varför man firar, och den sista har temat Skapelsen, en meditativ lektion om Naturens mångfald och skönhet, särskilt aktuell för alla oberoende av tro i dessa tider av miljöhot.
I konsekvensens namn borde kritikerna börja med att förbjuda både jul- och påsklov, som ju båda bygger på en tydlig kristen symbolik.
Biskop Lennart