Utsatt och maktlös i omorganisationen
Cecilia Bäckström berättar om omorganisationen på Visby lasarett från den anställdas perspektiv. Det är en berättelse om osäkerhet, ångest och välfungerande avdelningar som slagits sönder.
Foto: Radhe Henrik
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
18 juni i år - innan alla anställda på Visby Lasarett skulle gå på en välbehövlig semester - kom ordet omorganisering. Ha en trevlig semester. Efter semestern startade många rykten att vissa anställda inte skulle få vara kvar, vissa hade förmånen att få avgångsvederlag beroende på hur länge personen hade arbetet inom Gotlands kommun.
Nåväl, till slut fick vi en katalog. Varsågod, lämna intresseanmälan för en ny tjänst, utifrån kompetens, tjänstgöringsår samt tjänstgöringsgrad. Personalen försökte få stöd samt svar från den tillsatta gruppen som höll i omorganiseringen vad som gällde, men inte ens där fick vi några klara besked. Problemet som uppstod var att vissa tjänster redan var tillägnade en speciell person med rätt kompetens, det vill säga det var omöjligt att ens söka den. Möjligheten att söka från kirurgkliniken till medicinkliniken fanns dock inte heller.
Nu satt jag med katalogen i handen samt en beslutsångest som hette duga. En vecka hade vi på oss och söka! En tröst var att vi ändå skulle söka med hjärtat...
Under tiden juni till onsdagen den 19 november i år, då vi var lovade att få veta vår nya tjänst. Det hölls fem stycken informationsmöten. Detta för att vi på något sätt skulle känna att vi var delaktiga i omorganiseringen. Själv gick jag på ett av mötena, där jag ställde bland annat en fråga riktad till sjukhuschefen Jan Carlsson. Den bestod i ett uttalande han gjort i Gotlands Allehanda. "Känner du till att personalen mår dåligt?" Han svarade då att det kände han inte till. På mötet hävdar han att reportern i GA hade felciterat hans svar.
Till slut kom onsdagen den 19/11 klockan 13:00 då all personal skulle få reda på sin nya tjänst. Klockan gick, stämningen på avdelningen var minst sagt spänd. På något sätt kändes det som att gå till sin egen rättegång och få sin dom. Hur som helst klockan 14:45 blev jag inkallad av min nya chef som varmt välkomnade mig till min nya avdelning. Jag tackade, för jag fick ju i alla fall mitt förstahandsval.
Tiden som därefter följde kändes som ett vakuum. All personal frågade varandra var man hamnat! Nu var det så illa att några av mina kära kollegor fortfarande inte fått reda på vart de skulle. Utifrån katalogen fick vi välja 1:a, 2:a samt 3:e handsval. Efter en tung helg fick några svar att de hade hamnat på en arbetsplats som de dock inte haft som varken 1:a, 2:a eller 3:e handsval. Nej, där hade man gått efter hur många procent tjänsten är på (ex 50,80 eller 100 %). Hör och häpna. Det fanns fortfarande en av mina kära kollegor som inte visste alls var han skulle ta vägen. Men till slut efter mycket vånda och många sömnlösa nätter, var han välkommen till en helt annan klinik. Här följde man dock inte kompetenskraven eftersom personen i fråga aldrig arbetat med den specialinriktningen.
Tre nya tjänster har i efterhand skapats utöver "katalogen". Det innebär att tre stycken personer skall vara behjälpliga som transportörer emellan akutmottagningen och till avdelningarna. De skulle också vara behjälpliga för överbeläggningar. Då kan man läsa en artikel i Gotlands Allehanda tisdagen den 16 december: "Sveriges kommuner och landsting (SKL") uttalar sig att mer än var tionde patient som läggs in på sjukhus drabbas av en vårdrelaterad sårinfektion. Där en av de främsta orsakerna är just överbeläggningar."
Vidare skulle fyra chefstjänster bort. Till slut blev tre stycken kvar "omplacerade" till nya tjänster den fjärde tog avtalspension. Jag och mina arbetskamrater har i 4 ½ års tid haft arbetsplatsmöten (APT). Där vi diskuterat vad ord som: DELAKTIGHET, FÖRTROENDE samt OMTANKE betyder för var och en av oss. Då kan omorganiseringens tillvägagångssätt upplevas som ett stort HÅN. Med facit hand har jag och många av mina kollegor mått OERHÖRT DÅLIGT i denna omorganisation. Huvudorsaken, VI kan inte förlika oss med att ledningen "slår sönder" många väl fungerande avdelningar. Till slut vill jag också tacka alla våra förstående patienter som under årens lopp har varit så förstående. Med tanke på att ibland när det varit fullt på avdelningen, så har vi fått utplacera de på andra avdelningar, eller legat "dubbelt" i väntan på ett ledigt rum. Här har ledordet varit LOGISTIK. Som sagt ordet MAKTLÖSHET klingar som ett stort orosmoln.
Ni tjänstemän/politiker som anställt Jan Carlsson: Rykten säger att han lyfter en lön på 200 000/månad eller var det 20.000/månad, nej det sistnämnda var visst en genomsnittslön för Undersköterska/Sjuksköterska. Ni får gärna dementera ryktena. SYFTET med denna omorganisering trodde vi inom personalen var att SPARA PENGAR.