Ut med bilarna ur innerstaden
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Staden har stått här i tusen år och några byggnader är utomordentligt gamla. Nutidens motorfordonstrafik har funnits i femtio år - och är en paradox i den medeltida innerstaden. Husen och människorna i staden mår inte bra av bilarna.
Husen far illa av avgaserna, av tyngden på fordonen och av alltför trånga gator, portiker och gränder. De boende mår inte bra av avgaserna och några dör varje år av utvecklad lungsjukdom. Att några skadas av bilar vet vi men statistiken kan inte användas för att platsbestämma olyckorna till innerstaden.
Bland turisterna finns slarviga såväl som ordentliga människor men som boende har vi knappast någon fördel av turismen som sådan, de flesta av oss förlorar på den. Att det finns kloka turister som vi hälsar välkomna hit är givetvis en självklarhet. Många har erfarenheter från världen utanför Visby. Hur hänsynsfulla man är i andra städer i Sverige, Europa och till exempel USA. Verkligheten är dock den de boende dagligen ser och upplever, föroreningar, glaskross, oväsen och skrik även nattetid då krogarna har öppet. Härtill är biltrafiken slarvig och parkeringen ofta olaga. Mest turisterna men förmodligen också lokala drumlar förorsakar de boende stora kostnader som tas ut på skattsedeln.
Det ligger en väsentlig fördel för vårt Världsarv i om det begreps att bilarna här i innerstaden inte är till någon fördel för vare sig de nu boende, näringsidkare eller turister. Några näringsidkare säger sig värna om turisterna och deras bilar. Orden flyger då ur munnen på dem utan att det ligger någon tanke bakom. De som inte förstår historiens krav på oss att gå varsamt fram borde försöka låta bli att skapa sin egen historia i den historiska miljön.
Vi bör alla vara medvetna om att hela miljön och alla byggnaderna har vi till låns nu när vi en tid står som ägare och förvaltare till fastigheter. I det långa perspektivet är dagens ägande helt ointressant. Dagens näringar förändras successivt och så kommer det att fortsätta. Husen och miljön kan vi däremot värna om. Det är de viktigaste vi har att förvalta. Och det är det viktigaste så länge vi vill bibehålla rätten att kalla innerstaden ett Världsarv. Jag tror att det är bråttom att kommunen reagerar kraftfullt mot förslumningen som sker.