Underhållet av Visby ringmur kräver större resurser
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I praktiken finns idag ett delat ansvar, där Gotlands Museum bevakar och föreslår Riksantikvarieämbetet vilka åtgärder som bör utföras på ruinerna medan Gotlands Kommun sköter det mesta av gräsklippning på mark i och kring ruinerna. Kommunen har således inget ansvar för ogräs på själva ruinerna. Riksantikvarieämbetet gör vad dom kan för att ge de resurser som Gotlands Museum önskar, dock utan att någonsin lyckas. Och varför ? Jo, RAÄ har idag en budget på 5,5 miljoner (i början på 2000-talet var den ca: 10 miljoner) att fördela på sina 168 fastigheter där Birka, Mälsåker, Glimmingehus och Eketorp liksom ruinerna i Visby är de mest kända. På dessas 5,5 miljoner avlönas 5 personer på heltid medan resten av pengarna kan fördelas för underhåll av objekten, ungefär 20 000 kronor för varje fastighet. Av denna kaka får vi till ruinerna i Visby ungefär 200 000 kronor per år medan våra önskemål ligger på ungefär 1,5 miljoner kronor. Jag vill påpeka att vårt samarbete med RAÄ idag är utmärkt och att vi i den rådande situationen inte anser oss förbigångna, även om vi försöker sätta press på deras tjänstemän för att få mer resurser hit till Visby.
På museet är vi tacksamma för det engagemang allmänhet och nu senast DBW genom en skrivelse till Gotlands kommun (notiser i GT och GA 8 juli) visar för ruinerna, där de oroat sig för ogräs som sprider sig på murarna. Under året har vi till museet fått åtskilliga påpekanden om växtlighetens utbredning. Vi reagerar då i första hand för de vedartade växterna, alltså träd och buskar, men är mindre oroade över blommor och gräs som vi i princip vill låta frodas fritt. Ringmuren är förresten en veritabel hängande trädgård där på eller i direkt närhet av muren noterats 231 växtarter varav 78 växer direkt på muren utan jord, s.k aerofytiska växter.
Vi noterar synpunkter och tips för att under tidig höst göra översyn för att bedöma behoven av växtsanering . Därefter adderas detta till den årliga behovsförfrågan som skickas in till RAÄ. Som alla borde inse så är underhållsproblemet således av politisk art, där vägen till ökade resurser för oss här i Visby och på andra orter är beroende på politikernas syn på kulturarvet. Ett initiativ att genom våra politiker ta upp frågan i riksdagen eller på annan lämplig arena har diskuterats mellan Gotlands Museum och stadsarkitektkontoret som båda finns representerade i det ganska nyligen installerade Världsarvsrådet där liknande frågor kan tas upp på dagordningen. Kanske kan DBW genom sitt stora nätverk i det gotländska samhället också fundera på att agera den politiska vägen.