Tunga transporter i skytteltrafik i Slite
Bertil Bergström har räknat på vad det innebär för Slite om Nord Stream etablerar sitt rörlager där. Stålrören är stora. Transporterna blir både många och tunga. Hur påverkas boendemiljön i Slite av att orten blir transitområde för ett gigantiskt byggprojekt?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det framför allt intresserar mig är de "tekniska" förhållandena i och kring Slite under anläggningstiden. Den beräknas bli uppdelad i två perioder om vardera sex månader, april - oktober 2009 och juli - december 2010. Under denna tid skall upp till 10000 rör lagras vid Vikhagen i Slite, och transporteras från hamnen - och åter.
Ingenting i de offentliggjorda uppgifterna eller i de ansökningar som publicerats tyder på att verksamhet skall pågå i Slite under mellanperioden. Man avser alltså att bygga en enkelledning under respektive 6-månadersperiod; under mellanperioden har man inte sökt tillstånd att bedriva någon verksamhet i Slite.
Vad innebär nu dessa transporter för samhället, för miljö och innevånare? Lagringsområdet och hamnen ligger på var sin sida av samhället och transporterna måste därför med nödvändighet passera flera bostadsområden, bl a Kilåkern med såväl äldreboende som vårdcentral.
Varje rördel har längden 12 meter och består av stål med en godstjocklek av 27 - 41 mm. Stålvikten för varje rör blir då från 9,8 ton upp till 14,8 ton. Som ett yttre mekaniskt skydd och för att öka vikten anbringas på rörets utsida en beläggning av betong med tjockleken 4 - 15 cm. Totalvikten för varje rör kommer följaktligen att ligga mellan 14 och 31 ton. De tyngsta rören torde sannolikt komma att läggas ut i kustområdena där en påverkan av kusterosion, mekanisk nötning och vågkrafter kan påräknas. Jag räknar därför i det följande med att de rör som kommer att passera och lagras i Slite tillhör den "lättare" kategorien, det vill säga ca 15 ton per styck. Skulle tyngre rör behöva passera Slite blir de nedan beskrivna förhållandena än värre. NS framhåller ju med illa dold förtjusning hur kraftiga dessa rör är; ju kraftigare desto värre för Slite.
Varje enkelledning mellan Viborg och Greifswald blir 1200 km och kommer att bestå av 100000 rör. Som ovan nämnts kommer upp till 10000 rör att lagras i Slite. Utan att i detalj känna till NS logistikflöde räknar jag i det följande med att man bygger upp ett buffertlager i Slite under respektive etapps första del, för att under den andra etappdelen beta av denna buffert till periodens slut. I princip innebär detta att upplagring kommer att ske under 3 månader och utlastning under likaledes 3 månader.
Under 3 månader kommer således 10000 rör att transporteras till Vikhagen. Detta innebär lågt räknat i genomsnitt 100 rör per dygn. Hur dessa transporter kommer att ske har inte angivits, det torde handla om någon slags trailerkombination eller specialfordon. Vilket det än blir måste gällande belastningsregler vad avser bruttovikt etc innehållas. Vilken belastning tillåter vägnätet i Slite? Det är stor del uppbyggt på gamla cementgator, anlagda på 1930-talet och inte på något sätt anpassade för laster av här avsedd storlek. Med två rör enligt ovan och ett transportfordon i samma viktklass blir totalvikten i storleksordningen 40 - 50 ton. Med ytterligare ett rör kommer vikten att överstiga 60 ton. Vägverket har ytterligt strikta bestämmelser vad avser tillåten last på våra vägar och man kan räkna med att restriktioner kommer att tillämpas i Slite.
Med två rör per transport kommer det följaktligen att handla om ca 50 transporter per dygn eller två varje timma. Härtill kommer att transportfordonen måste återvända till hamnen vilket således dubblerar antalet passager genom Slite. Det blir en passage varje kvart! Detta kommer att ske dygnet runt under 6 månader, eftersom de lagrade rören ju också skall återtransporteras till hamnen. Året därpå upprepas denna transportprocedur än en gång.
Hur kommer vägnätet att tåla denna belastning?
Hur kommer innevånarna i Slite att uppleva denna trafik?
Vad innebär detta för miljön vad avser avgaser, buller och, som sekundär effekt, hinder för övrig trafik? Varje rörtransport tar ju tid! Redan nu protesterar man när cementfabriken periodvis vill stänga av Storgatan, med den skisserade trafiken kommer även Solklintsvägen att tidvis blockeras, det vill säga i realiteten hela Slite.
Vad skulle det innebära för hela projektet om hälsovårdsmyndigheterna under pågående produktion, sent omsider får upp ögonen och förbjuder, alternativt kraftigt inskränker, verksamheten. Skadestånd? Nej, Gotlands kommuns tekniska nämnd har ju deklarerat att projektet inte kommer att innebära några kostnader, blott fördelar, för kommuninnevånarna. Antag t ex att några tusen rör har lagrats i Vikhagen och det plötsligt kommer ett förbud att återtransportera dem till hamnen så som det ursprungligen planerats.
Utöver själva rörhanteringen i och kring Slite kommer ombyggnaden i Slite hamn som Miljödomstolen har att ta ställning till. Byggande i vatten är en komplicerad sak, såväl tekniskt som miljömässigt, inte minst i ett skärgårdsområde. Den minnesgode drar sig säkerligen till minnes händelserna och uppståndelsen under 1950-talet, då Slite Cement tippade sina överskottsmassor i Vägumeviken, den nuvarande småbåtshamnen. Även Fortifikationsförvaltningens anläggande av landförbindelsen till bl a Asunden var ett miljömässigt mycket tveksamt projekt. Vare sig NS eller Gotlands kommun tycks dock hysa några tvivel om tillåtligheten.
Ytterligare en aspekt på projektet rör säkerheten. Hela ledningsprojektet har redan uppväckt kraftiga känslor och reaktionerna kan komma tillta under byggnadstiden. När ledningen väl ligger på plats torde den vara tämligen säker, däremot är den ytterligt sårbar under produktionsfasen, till vilken man får räkna hanteringen i Slite. Såväl Ryssland som Tyskland tillhör ju stormakternas skara och är begärliga objekt för internationell terrorism. Här är då väl att märka att några kvalificerade terroristattacker knappast är erforderliga för att skada projektet under denna del av produktionen, det räcker med angrepp på ren pojkstrecksnivå.
Rören måste alltså skyddas, såväl under hanteringen i hamn som under transport och lagring. Hur skall detta skydd utformas? Räcker det med vanliga Securitas-väktare, beväpnade eller obeväpnade? Polis, i dessa polisbristens dagar? NS:s egen säkerhetspersonal, beväpnad eller obeväpnad? Tillåter svensk lag överhuvudtaget att utländska företag använder egen beväpnad personal i Sverige? Är denna att likställa med utländsk trupp? Det är många frågor som rör säkerheten och om detta skriver vare sig NS eller Gotlands kommun något.
I år är det 200 år sedan Gotland erövrades av rysk trupp och förklarades vara en del av det ryska tsardömet. Huruvida detta skall högtidlighållas eller firas undandrar sig mitt vetande, jämför gärna med situationen i Skåne år 1956. När amiralen Nikolaj Andrejevitj Bodisko med sina trupper lämnade Gotland i Slite (sic!) lär han ha fällt följande ord, präglade av bitterhet över uteblivna förstärkningar, en missad chans och - framsynthet. Väl att märka är att Finland vid denna tidpunkt ännu inte var erövrat. Orden är verkligen "i tiden":
"Förr bör min monark försaka hela Finland än avstå Gotland, vars ägande i anseende till den ryska handeln samt herraväldet över Östersjön, blir för Ryssland i alla tider av högsta konsekvens."