Tomten för dagen och hans tjocka släkt
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men den verklige tomten - folktrons grå vätte - hans gåvor är fria att motta för var och en, stygg som snäll, rik som fattig. Enligt boken "Between death and life" av Dolores Cannon är tomtarna andeväsen som tar hand om djur och natur och ibland visar sig som en uppmaning åt oss att ta bättre hand om moder Jord. Och de sägs även - liksom jultomten - kunna uppfylla allt det levandes önskningar, som har sin boning i naturen, inklusive människans önskningar.
I den samiska kulturen anses det att man inte får sätta upp sin kåta där Sajvofolket har sin boning. "Sajvo" syftar på alla andeväsen från avlidnas själar till vättar och tomtar.
I biografin "En same berättar", talar Jonas Åhrén om hur han i en grop övertäckt med mossa fann skelettet av en människa. I kåtan på samma plats som gropen hade han drabbats av hemska mardrömmar och syner.
Min pappa har berättat att han som pojke i 50-talets Österlen i Skåne var ute med några kamrater i en nedlagd smedja i skymningen. Plötsligt hörde han gälla röster och vände sig om och såg ett flertal små varelser stå och prata med varandra. Men så bleknade bilden bort lika hastigt som den dykt upp.
Men inte alla andeväsen är så välvilliga som tomten.
Filmen "Gremlins" är delvis baserad på skugglika skepnader som piloterna i RAF i de två världskrigen påstod sig ha sett och som saboterade planen, enligt "The Encyclopedia of Ghosts and Spirits", av Rosemary Ellen Guiley. Till och med Charles Lindberg, den första att korsa atlanten, skriver i sin bok "The Spirit of S:t Louis" om dessa så kallade "gremlins".
Slutligen vill jag önska alla en riktigt god jul. På julafton eller juldagen föreslår jag att ni går ut tillsammans i skogen och blundar och koncentrerar er på varsin önskan. Och med lite tur kanske skogens osynliga väsen - vättarna - lyssnar och på sitt eget omärkliga och subtila sätt uppfyller era önskningar.