Tillgången till förnuft bör tryggas
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
"Gruvlagen borde underlätta, inte försvåra, utnyttjandet av fyndigheterna på de begränsade områden där de livsviktiga mineralreserverna finns", konstaterar Vice President Håkan Pihl från Nordkalk.
För mig är det självklart att herr Pihl tänker så, vad annat är att vänta?
Håkan Pihl har ett fokus för sitt uttalande, nämligen att få fram billig, bra råvara i stora volymer som enkelt kan transporteras till kunden. Naturligtvis med en stor vinst för företaget och för aktieägarna.
Vad som är skrämmande med herr Phils inlägg är att han ställer gruvdriften i sig före andra och större behov.
För vem är den livsviktig och för vad?
Ingenstans står att läsa vad Nordkalk har tänkt erbjuda sina kunder den dagen, och den kommer snart med dagens brytningstakt, då den billiga kalken tagit slut.
Ingenstans tar Håkan Pihl eller företaget Nordkalk ansvar, ansvar för de arbetare som kommer att mista sina jobb då de är tillfälliga för kalken kommer att ta slut. Lika lite tas ansvar för de platser där brotten ligger, ovärderliga ur natursynpunkt, dess biotoper eller rödlistade arter. Ingen hänsyn tas till vattenflöden, grundvattenströmmar, saltintrång i brunnar eller om salt vatten transporterar till Bästeträsk.
Vad företaget Nordkalk menar är glasklart: "Gruvlagen får inte heller innehålla miljöbestämmelser som går på varandra eller står i strid med varandra. Branschen uppfyller på ett bra sätt sina miljöförpliktelser", säger Håkan Pihl.
Man kan inte tolka företagets företrädare på annat sätt än han å det bestämda vill urholka miljöbalken och dess tillämpningar. Således får man förmoda att Phil tycker att företaget Nordkalk på ett föredömligt sätt skött hanteringen av Bunge Ducker på norra Gotland.
Hur kommer det sig då att Nordkalk inte ens kan uppfylla de föreskrifter som gällde vid provbrotten? Företaget är polisanmält för miljöbrott, bilder från provbrotten med slangar och vatten över hällmarkerna talar sitt tydliga språk. Att tro att branschen skulle, utan en stark miljöbalk, uppfylla miljökraven är direkt skrattretande.
Och avslutningsvis, varför skulle man gå med på att urholka miljölagstiftningen till förmån för stora vinstdrivande företag, vars enda syfte är att föröda och förstöra marker för evig tid?
Och varför skulle man gå med på att företag fortsätter att ta "de begränsade områden" som finns i världen, utan att ställa krav på återhållsamhet, återvinning eller utvecklandet av likvärdiga produkter istället för kalken?
Idag rynkar vi på näsan över tidigare generationers miljöslarv - ska våra barn behöva göra samma sak då det gäller oss?