Tack och lov för en fantastisk förskola!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det fanns inte en dag under hela förskoleperioden våra barn inte ville gå till sitt älskade dagis. Detta var i tider man inte sparade på personal, utan snarare byggde ut barnomsorgen då det var stora barnkullar. Personalen fick också i den kommunen vi då bodde mycket kompetensutveckling.
Som förälder märkte vi av kompetenssatsningen genom att förskolan hela tiden utvecklade verksamheten för våra barns bästa. Men också för oss som föräldrar, bland annat genom mycket dialog och föräldrainflytande. Personalen hade fullt upp, men varje morgon stod de där i hallen med en varm famn och en genomarbetad pedagogik och metodik.
Vi som föräldrar kunde känna att de trivdes med sitt jobb och de fick mycket uppskattning. Som föräldrar var vi, tillsammans med många andra, otroligt nöjda med verksamheten och vi betalade glatt den höga barnomsorgsavgiften varje månad.(Då fanns inte en maxtaxa).
I dag tjugo år senare efter denna intensiva men roliga period i livet kan vi inte med ord beskriva hur tacksamma vi är för den förskoleverksamhet som våra tre barn fick vara en del av. Att som förälder varje morgon få lämna sina älskade ungar till en verksamhet där man som förälder känner sig trygg med att personalen ser och har tid med varje barn, går inte att beskriva i ord, än mindre att räkna i pengar. Det är lätt att ha kortsiktiga perspektiv när man ser till förskoleverksamheten, men det är i det längre perspektivet vi ser vad som lönar sig. Att höra sina egna barn, som tonåringar, prata varmt och med älskvärda ögon om sina år på dagis, går inte heller att räkna i pengar. Så stå på er mammor och pappor som värnar om de yngsta barnens vardag. Ni har vårt fulla stöd!