Tack, alla som demonstrerade
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I GA 23/3 så stod det att jag ensam kämpade för mer personal till Sanda förskola.
Detta var givetvis inte helt sant.
För två år sedan vi var flera som förgäves försökte få till en kontakt med dåvarande chefen Freddy Sirland. Det skrevs brev och vi ringde, personligen ringde jag säkert 3-4 gånger per dag men alltid samma svar: Han är på möte, kan jag hälsa honom något?
Personalen hade fått munkavle av dåvarande rektorn, de fick inte tala om för oss föräldrar att de inte hann klä på barnen förrän det var dags att gå in igen. Detta resulterade i att barnen fick inte gå ut om dagarna.
Till slut fick en i personalen nog, hon sade upp sig och berättade för oss i föräldrarådet hur det såg ut. Då stod det även 17 barn i kö, och det hade det gjort i flera månader, eftersom Hejde förskola/skola lades ner.
Vi blixtinkallade föräldrar som då hade barn i förskolan till ett möte på söndagen, för att vi i föräldrarådet sedan skulle träffa rektorn på måndagskvällen. Vi satt där 22 föräldrar och alla tyckte och tänkte, alla hade samma upplevelse med gråtande och förtvivlade barn och sönderstressade fröknar.
Vi förde med oss tankar och idéer till rektorn, och vi pratade om de 17 barn som ännu stod i kö. Rektorn föreslog att vi skulle skriva en ny skrivelse till Freddy Sirland för att se om han skulle behaga svara på våra frågor.
Innan mötet var slut så sa jag att jag bestämt träff med tidningen dagen efter så att, jag lovar när detta kommer i onsdagens tidning så kommer han att svara. Vad jag inte visste då var att den där skylten: "Magiska Gotland trollar bort barnen" redan då existerade.
Döm om min förvåning när jag fick läsa att det nu bara var 9 barn kvar i kön... Vart tog de andra vägen?
Jag fick rätt i en sak i alla fall, han svarade i telefonen.
Jag ifrågasatte vad han menade med 9 barn, när jag med bestämdhet visste att det var 17 barn i kön. Han sade att så hade det varit länge, de har fått plats på andra dagis. Jag borde nog jobba som journalist eller hund för jag gillar att gräva, så givetvis tog jag reda på vart dessa barn tagit vägen.
Jo, de hade hamnat i kringliggande förskolor, en familj boende i Mästerby fick reda på att de fått plats i Eksta förskola.
Först skulle de köra 3 mil söderut för att lämna barnen sedan skulle de åka 4 mil till Visby för att jobba. Smidigt!
På demonstrationen i lördags sade jag att jag för två år sedan kände mig lite ensam när vi kämpade för att få mer personal.
Det var nämligen så att jag satte mig för att ringa runt till 16 eller 17 föräldrar för att de skulle ställa upp och medverka på en bild när tidningen skulle komma.
Jag klargjorde att om de inte vågar prata med dem så gör jag det, bara de finns med och jag inte står där helt själv. Men utav alla dessa så var det tre som kom...
Jag fick senare höra att JAG hade svärtat ner Sandas rykte, JAG hade gjort det...
Om någon är dum mot barn (vilket jag tyckte i det här fallet, och då menar jag inte den underbara personalen utan jag menar de som bestämde då) är jag inte tyst.
Här ska inget sopas under mattan, är det så att det inte går rätt till så ska det klaras upp. Det har jag fått lära mig!
Men nedsvärtningen av Sanda förskola resulterade i att Freddy svarade i telefonen och vi fick in en personal till. Jag tog den kritiken och brydde mig inte nämnvärt, barnen mådde bättre och fröknarna mådde bättre. Det är ju dessvärre så att vi människor inte bryr oss förrän vi hamnar i rampljuset...
Det var det som hände där och då, de som bestämde fick ögonen på sig och vi fick mer personal, och barnen ville helt plötsligt gå till sitt älskade dagis igen.
Jag är inte en person som man så lätt knuffar omkull, jag står stadigt även om det blåser hårda motvindar. Men nu har jag faktiskt surnat till lite, jag har fått höra från olika håll att jag gör detta för att få bli "lite kändis"
Det var absolut det dummaste jag har hört.
Ja, jag har varit med i TV 3 gånger de senaste veckorna och i tidningarna ännu mer.
Jag gör det för mina barn, dina barn, era barn, Gotlands barn, Sveriges barn om det så behövs.
Jag ger inte upp!
Ställ er själva upp på scenen och tala, ni får ett nytt tillfälle den 19/4 om ni känner att ni missade chansen att få bli lite kändis.
Personligen tyckte jag att både jag och Daniel Sundberg var väldigt modiga som ställde oss upp och talade inför 1 350 personer. Det har i alla fall inte jag gjort förut.
Till alla er som visade er uppskattning om mitt tal: STORT TACK. Det värmer!
Och till er andra som har något att kritisera så är ni välkomna att ringa. Jag står i katalogen.
Det finns tre Johanna Svanborg på Gotland, men det är bara en i Sanda och det är jag.
Vi ses 19/4!
Johanna Svanborg