Ta vara på Ingmar Bergmans hem
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
i det förgångna,
det förgångna pyr i vår framtid.
Anna Achmatova
Föregående regering inrättade 2002 till Astrid Lindgrens minne ett årligt internationellt barnlitteraturpris på fem miljoner. Stora konstnärer inom barn- och ungdomslitteraturen - en litteratur som ju också berör oss vuxna! - för att nämna några: Astrid Lindgren, Lennart Hellsing och Tove Jansson - alla har de medverkat till att sprida nordiskt tänkande, fantasi och mod världen över. Pippi Långstrump har till och med förbjudits i vissa länder - flicka, uppror, självständigt tänkande?
Christer Nilsson, kulturskribent i Gotlands Tidningar, skriver:
Det är inte ovanligt att stora kulturpersonligheters hem och miljöer görs tillgängliga för en eftervärld som inspirationskälla. Selma Lagerlöfs Mårbacka, Heidenstams Övralid, Ellen Keys Strand, Carl Larssons Sundborn, Astrid Lindgrens Vimmerby. Internationellt finns många sådana exempel, Chaplins hus i Schweiz och Karen Blixens i Danmark. Hammars skulle kunna bli något liknande.
Själv mötte jag, under årets sedvanliga och fantasieggande Bergman-vecka, en irrande japansk student, som, vilket var tur för mig, talade perfekt engelska. Han letade efter Ingmar Bergmans och hans hustrus begravningsplats. Att komma till den ö, som hade inspirerat Ingmar Bergman till en del av hans verk och som också blev den plats som han valde att bo på, hade varit studentens mål där borta i Japan. Själv undrar jag om vi i vårt land verkligen förstår Ingmar Bergmans storhet i världen.
I en interpellationsdebatt föranledd av kulturutskottets vice ordförande (s) svarade vår kulturminister bland annat, att staten icke skall äga fastigheter, att Ingmar Bergman icke hade uttryckt någon önskan i den riktningen, att regeringen redan avsatt 20 miljoner för omhändertagande och vård av Ingmar Bergmans efterlämnade verk, för vilket den av regeringen inrättade Ingmar-Bergman-stiftelsen skulle ansvara. Men vid detta tillfälle var kanske följande omständigheter okända för vår kulturminister.
Vid Bergman-veckans avslutande paneldebatt under ledning av Bergman-stiftelsens ordförande nämnde Daniel Bergman, en av Ingmars söner, som ingick i panelen, att hans far för många år sedan hade ställt en förfrågan till dåvarande landshövding, om intresse förelåg att överta Hammars. Något svar fick han aldrig! Daniel Bergman nämnde också att fadern vid tillfälle hade sagt, att hans Hammars skulle kunna tänkas som en retreat för kolleger inom- och utomlands. Daniel Bergman nämnde också, att Hammars kommer att bjudas ut på den internationella marknaden, men att högsta priset inte behövde vara det bästa priset. En snilleblixt från en deltagare antydde, att man kanske skulle kunna inspirera den franske kulturministern att ge ett anbud, vilket möttes av skratt och stor genklang från publiken.
Det finns en hårt arbetande grupp, bestående av företrädare för Gotlands kommun, Högskolan på Gotland, Fårö Framtid och en dynamisk projektledare, som år efter år har lyckats att ge många människor en upplevelse av Bergmans verk. Medverkat har bland annat internationella forskare, regissörer och skådespelare. Detta har man gjort med mycket små medel.
Gotlandskommun har nu lovat, att till gruppens förfogande överlämna Fårös nu nedlagda skola som en möjlighet till ett Bergman-center. Detta skulle kunna och borde kompletteras med statens långsiktiga ansvar och medfinansiering till ett inköp av Hammars, som en möjlighet att bereda kulturell retreat för sökande inom Ingmar Bergmans verksamhetsområden. En arbetsuppgift för den av regeringen inrättade Ingmar-Bergman-stiftelsen?
Sätt Sverige, Gotland, Fårö på den kulturpolitiska kartan, vilket kommer att gynna Sverige både nu och i framtiden.
Kappelshamn den 8. juli 2008