Sverige behöver försvaras!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Därmed kommer vi in på den aktuella, intensiva men sneda försvarsdebatten. Från regeringshåll synes den styras av finansminister Anders Borg, som mera synes vara en matematisk broiler än visionär minister och i hans strama ledband går - synbarligen med kompetenssvårigheter i försvarsärenden - försvarsminister Sten Tolgfors. Denne uttalar sig ofta om hur stark och effektiv vår försvarsmakt är. Man undrar om han verkligen tror på vad han påstår och självfallet säger inte vare sig Reinfeldt eller Borg att han har fel, då huvudmålet ju är att spara in pengar från Försvarsmakten. Därvid passar det utmärkt för regeringen att inte kännas vid någon hotbild värd namnet mot vårt land. Detta tror man av allt att döma möjliggör ytterligare reducering i vår nu lilla freds- eller grund-organisation. I stället talar regeringen fortfarande om hur viktigt det är med svensk medverkan i fredsfrämjande operationer utomlands, vilket anses gynna Sverige säkerhetspolitiskt trots att det knappast finns kvar tillräckligt rekryteringsunderlag i vårt land. ÖB, Syrén, hävdar dock en mycket mörkare hotbild - från öster - än regeringen.
Därför bedöms ÖB ha rätt, när han säger att han inte kan klara de uppgifter som våra försvarspolitiker ger honom samtidigt som de vill göra kraftiga inbesparingar i berörd budget. Antagligen skulle Försvarsmaktens ekonomihantering kunna skötas bättre, varvid dock en del lärdomar utan tvekan skulle kunna inhämtas från Finland. Detta har en försvarsbudget ungefär hälften så stor som den svenska men där man får ut betydligt större försvarseffekt än vad vi kan uppnå i Sverige. Finlands armé är inte fullt ut lika modern som den svenska men avsevärt större och mycket bättre övad. Landet har alltjämt många brigader och dessutom chefer praktiskt övade att leda dessa. Ingetdera gäller i Sverige. Storleken och övning har stor betydelse för stridsuthållighet något som helt saknas hos det svenska försvaret. För vårt grannland är hemlandets försvar huvuduppgiften.
På senare år har vi ju sett en växande flora av hotbildstecken från Ryssland under Putins egid. Detta ser Finland och i vintras kom även Norge till insikt härom och beslutade öka försvarsbudgeten. Ryssland utövar förföljelser av journalister och ibland med dödlig utgång, hårda krav på sina baltiska grannländer inklusive inblandning i Estland om var krigsminnesmonument m.m. ska stå, inblandning i Georgiens existens, var och hur gasledningar jämte leveranser ska utföras genom grannländer som Ukraina eller i Östersjön utanför Gotland. I Barents hav sänkte Ryssland förra hösten en rysk titan-flagga för att markera hemortsrätt där omfattande gas- och oljetillgångar finns. Det bör observeras att Ryssland samtidigt stärker sin vapenindustri liksom förbättrar sina rent militära förbandsresurser. Allt detta ger Ryssland på sikt stark krigspotential. Man visar stormaktsambitioner och håller på nytt stora militärparader i Moskva. När gasledningen är utbyggd kommer kontinuerligt ryska korvett-divisioner att kryssa utanför Gotland "för skydd" av ledningen. Vid ev. krisbehov räcker det med bara några ryska bataljoner för att besätta Gotland. Dessutom får ryssarna bygga ut och nyttja Slite hamn i flera år enligt kommunens önskan! Detta "ser inte" utrikesminister Bildt. Vilka är hans intressen?
Följaktligen: omprioritera svensk försvarspolitik helt till att i första hand gälla vårt hemland, vilket ju förordas av en lång rad ytterst initierade bedömare utanför det centrala försvarsetablissemanget! Vi kan inte nöja oss med totalt bara 8 bataljoner för hela Sverige, oavsett modernitet, när Finland har tre gånger så många brigader, vilka var för sig räknar i storleksordningen 6 bataljoner! Då vi inte har tillräckligt många svenska korvetter måste vi bibehålla antalet JAS-plan och ständigt ha en division sådana plus närskydd baserade på Gotland för att markera militär närvaro och insatsberedskap.