Svensk handikappolitik ska genomsyra alla verksamheter
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En omfattande studie gjordes 2001, då en enkät besvarades av rektorer på 302 skolor med sammanlagt 111 200 elever. Denna kompletterades med en intervjustudie i 14 skolor där elever, föräldrar och skolans personal medverkade. Resultatet visade att behovet av mindre grupper ökade i takt med att klasserna blev större. En skola hade tidigare inte haft någon liten undervisningsgrupp. När sparbeting fick till följd att klassernas storlek ökade till 30 elever per klass, såg man sig redan efter ett år nödgad att inrätta en liten undervisningsgrupp för "utagerande" elever. En enda grundskola hade prioriterat mindre klasser med max 22 elever. Denna skola var den enda som inte inrättat en eller flera små undervisningsgrupper. En allmän uppfattning bland lärare och rektorer var att individuell hänsyn till elever i behov av särskilt stöd, i praktiken var svårt i klasser med mer än 20-25 elever.
I studien fokuserade man särskilt på elever med rörelsehinder, ADHD, DAMP och Aspergers syndrom och poängterade att det i första hand är skolmiljön som måste diskuteras mer än elevernas individuella brister. Svensk handikappolitik har ett miljörelativt synsätt, vilket innebär att ett funktionshinder kan medföra en aktivitetsförlust men förekomsten av hinder och deras svårighetsgrad bestäms av miljöfaktorer. Detta synsätt ska genomsyra alla verksamheter. (Skolverket, Tre magiska G:n. Skolans insatser för elever med funktionshinder. Fördjupad studie ur Skolverkets rapport 202, 2001).
På Skolverkets uppdrag skrev undervisningsrådet Karolina Österlind, år 2008, en kunskapsöversikt över senare års forskning och utvärdering av särskilt stöd i grundskolan. I denna framgår att behovet av särskilt stöd har ökat under senare tid och att det sannolikt hör samman med de neddragningar som gjorts. Vidare har det visat sig att det specialpedagogiska stödet inte ger avsedd effekt. Analyser av åtgärdsprogram och arbetet med dessa visar att omdömena uteslutande tycks fokusera på eleven och elevens brister och tenderar att minska förståelsen av elevers problematik, snarare än motsatsen. Det miljörelativa synsättet har således inte nått skolan och klassrummen. (Skolverket, Särskilt stöd i grundskolan - En sammanställning av senare års forskning och utvärdering, 2008).
Dagens svenska skola har allt färre lärarledda lektioner och innehåller ofta individuellt arbete och grupparbeten. Båda rapporterna från Skolverket visar att enskilt arbete ställer krav som elever i behov av särskilt stöd har svårt att klara av.
Enligt Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet, ska skolan sträva efter att vara en levande social gemenskap som ger trygghet och vilja och lust att lära, där varje elev ska kunna få känna den tillfredsställelse det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter. Att ersätta en elevassistent som eleven är trygg med innebär för eleven ofta ett steg bakåt i utvecklingen, även om den nya assistenten är mycket kompetent. Det tar tid att lära känna varandra och bygga upp ett förtroende och det tar tid för assistenten att lära sig vilken form av stöd eleven behöver.
Attentions medlemmar erfar att nedskärningarna som skett hittills inom skolan har lett till att elever med neuropsykiatriska funktionshinder blir onödigt handikappade, vilket också bekräftas av ovan nämnda rapporter från Skolverket. Det måste anses som synnerligen kontraproduktivt att i detta läge minimera antalet vuxna kring barnen. Detta leder till såväl onödigt dagligt lidande som ett lika onödigt minskat lärande.
Frågan är om den planerade minskningen av antalet vuxna i skola och barnomsorg i slutändan verkligen innebär sparade personaltimmar eller om dessa bara ersätts med lärartimmar i särskilda undervisningsgrupper. Skolverket har ju redan konstaterat att detta har blivit resultatet vid tidigare nedskärningar. Skolverket har också konstaterat att särskilda undervisningsgrupper inte ger särskilt positiva effekter för eleverna om man jämför med att få vara inkluderad i en vanlig klass med färre elever än 22. Därför befarar vi att de nu planerade nedskärningarna bara leder till en förstärkning av den onda cirkel som vi redan är inne i, där allt fler barn behöver alltmer särskilt stöd till en allt högre kostnad. Vilket leder till behov av fler nedskärningar och så vidare...
För Föreningen Attention Gotland