Svar till Boy Larsson
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
De äldre som idag lämnar arbetsmarknaden före 65 års ålder gör det antingen med en finansiering från sjukförsäkringen eller från arbetslöshetsförsäkringen. Med Ditt förslag skulle troligen antalet som lämnade arbetsmarknaden i förtid öka.
Att få arbetslöshetsersättning utan att behöva stå till arbetsmarknadens förfogande skulle ge incitament för andra personer som fyllt 61 år, som har arbete eller annan ersättning från det offentliga, att söka sig till arbetslöshetsersättningssystemet. Detta skulle säkerligen också öka arbetslöshetsersättningsutgifterna för staten. Samtidigt är det möjligt att utgifterna för andra offentliga ersättningar (exempelvis sjukpenningen) sjunker när personer övergår till att istället få arbetslöshetsersättning. Hur mycket det skulle kosta extra är omöjligt att svara på eftersom ingen vet hur stort antal det skulle vara som skulle använda sig av förmånen.
I ett framtidsperspektiv skulle det också vara ett stort problem. Antalet personer som är 65 år och äldre i förhållande till antalet personer i åldrarna 20-64 år, beräknas öka från cirka 30 procent 2008 till cirka 44 procent om 27 år. Det betyder att 56 % av personer i åldrarna 20-64 år om 27 år kommer att vara skattebetalare med dagens regler. Kostnaderna för sjukvård och äldreomsorg ökar när de äldre blir fler jämfört med idag.
Med ditt förslag så minskar antalet skattebetalare ytterligare. Det gör att de som är kvar och arbetar kommer att få ännu mindre att leva av samt betalar ännu högre skatt till den offentliga sektorn.
Det finns även ett samband mellan det individuella arbetslivets längd och den pension som systemet ger. För de flesta innebär detta att ju längre man arbetar desto högre blir pensionen. En person kan gå i pension redan från 61 års ålder (eller från 63 års ålder), men pensionen blir då betydligt lägre än om uttaget skulle ske något eller flera år senare.
Med vänliga hälsningar